Aftonbladet – 1 november 1841, sida 2

na för en känsla, lika ren som den är djup ect uppoffrande? Med hvad rättighet vill ni utspionera mitt förhållande, intränga i mina hemligheter? Huru, jag frågar det än en gång, vå gar ni, som jag ansåg vara ädel och uppriktig vågar ni spela en sådan roll? — Den enda roll jag önskar spela hos er Jeanne, sade öfversten i upprörd ton, är den a er vän; den pålägger mig pligter. Nu är iser bruten, jag vill fortfara till slut, jag vet hvac jag är, hvad jag gör. Nu fruktar jag icke ati utsätta mig för ert hat, ert förakt... Framde. les skall ni nog bli mera rättvis i ert omdöme om mig... Herrman Forster är anställd som handsekreterare hos er man; oaktadt sin ung dom komprometterad i Tysklands hemliga sam. fund, har khan flytt till Frankrike... Af er händelse har han blifvit upptagen i ert hus .. Så ädel som ni är, måste hans olycka väcka er deltagande... Han är vacker, ham har ett god utseende, hans tal uttrycker de renaste tänke sätt ... och ändå vet jag ej hvilken hemlig aning säger mig, att denne karl är farlig, att han må hända skall göra er olycklig. — En hemlig aning! utropade hertiginnar med en bitter ironi; och utan annat bevis är en tom förmodan, vågar ni, som sjelf är i der mest lysande ställning, förtala en faderoci moderlös . . . som har inga andra utvägar än den han kan finna här? Det är på ett intet n grundar en så förhatlig anklagelse? — Ah, men det är ju äfven ett intet, en ton gissning, som kommit mig att upptäcka er kär lek. Har jag bedrvagit mig? Jag säger, att den ne karl har i sin blick något mörkt, något is kallt, som jag ej kan förklara... Dyster oc! sluten inom sig, har han hvarken den hänförels eller den glädje, som tillhöra hans ålder. — Han är främling, landsförvist, ensam i vert den... han har visst mycket skäl att vara glad — Vid Gud! Ni älskar honom! Och då er qvinnas kärlek, sådan som ni, ej förjagar al sorg ur en aderton-årig ynglings hjerta, då bo ; hans själ något annat än denna kärlek.