Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 2

Tempelherrar åtogo sig angifvelsen, en väfnad af beskyllningar, som angingo ordens tro, politik och moral. Konungen lemnade riddarena ingen tid till försvar. Redan förut hade han lockat stormästaren Jacque de Molay, en fattig. men djer! riddare från Burgund, jemte stordignilärerne, till Paris, hade smickrat dem, insöft dem och till och med valt stormästaren till fadder åt sitt barn. Derefter lät han, i daggryningen, den 43 Oktober år 4307, fängsla alla Tempelherrar i Frankrike och sätta dem i serskilt: häkten; 440 riddare grepos endast i Paris oct 60 i Beaucaire. I den kungliga skrifvelsen til Baillierne beter det: omnia bona sua saisiantur et ad manum nostram sesita fideliter conser. ventur (alla deras egendomar böra seqvestreras och noggrannt öfverlemnas i vår vård). Påfver Clemens V blef häraf öfverraskad; han fordrade alt undersökningen skulle uppdragas åt honom, och att den Dominikaner, Guillaume de Humbert, konungens bigtfader, som fått sig densamma anförtrodd, ej mer skulle befatta sig dermed. Men Clemens hade genom konungen erbållit tiaren, och förmådde icke med eftertryck motverka honom; han afstod således från sin första fordran och nöjde sig med att yrka, det domen öfver ordens förnämsta medlemmar skulle förbehållas honom. Så började den fruktanrsvärda undersökningen i det erkebiskopliga palatset i Paris. Till riddarnes fällande syntes nödvändigt att kunna framställa dem såsom kättare och sodo miter, en beskyllning, som på den tiden var alltför vanlig och hvilken den bekante Nogare! till och med anfört mot Påfven Bonifacius sam!