Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 1

mycken omsorg åt trupperne, som utgjorde besätt: ningen i hufvudstaden, och for ofta ut, omgifven a några få man såsom bevakning. Sällan besvarade han deras helsningar, som han mötte på vägen. Sättet, hvarpå han kom till diktaturen i Paraguay lemnar en egen målning af Sydamerikanernes enfald, och ett slugt användande af medel, ungefö motsvarande dem, Napoleon begagnade emot 500rådet. Francias konsulat, tillsammans med Yegros hade nått sitt af lagen bestämda slut. En ny kongress skulle nu sammanträda, och Francia kallade dertill icke mindre än 1000 representanter. Icke hälften af desse lagstiftare kunde läsa eller skrifva, men de kunde göra en diktator, och raera begärde han ej. Kl. 9 om morgonen den 3 Okt. 4814 sammanträdde kongressen. Proposition framställdes, att uppdraga åt Francia diktaturen. Detta förslag möttes af ett annat: att åter utnämna honom till konsul, men sätta kongressen vid hans sida, för att jeloa bonom att bira maktens börda. Detta amendement var ingalunda i Francias smak; han var fullt beredd att företaga hvad som helst — för fädernesiandets bästa, det förstås! Han skickade ett starkt datachement trupper att omgifva kyrkan, der kongressen var samlad, såsom en hedersvakt för kongressen). Doktorns vink var temligen tydlig; dessutom hade ue värde representanterne icae ätit på 3 timmar; middagsmåltiden väntade dem — patriolismen stod på hårdt prof. De blänkande bajonetterne och de tomma magarne var alltför mycket för de revublikanske Sioikerne i Paraguay. I detta ögonblick uppsteg en af doktorns anhängare: pMine herrar, — utropade han — tvarföre skola vi förstöra vår tid här! Hr Francia enskar att bli enväldig; han bör bli enväldig, och han skall bli enväldig! — hvarvid talaren med hela sin kraft slog näfven i bordet. Hvar och en af representanterne steg nu upp, sadlade sin åsna och begal sig på vägen hemåt. Francia var diktator. Det dröjde ej länge, innan man fick se prof på hans despotism och sjelfrådighet. Då den frågan kom till öfverläggning inom junten i Paraguay, huruvida landets styrelse skulie föras i Ferdinand VII:s namn, inträdde Francia, under det debatten var som varmast i salen, gick upp till presidentens bord, och tade på detsamma tvenne laddade pistoler. Här äro mina argumenter, — sade han — emot Ferdinand VII:s öfvervälde,, och pekade på pistolerna. Ingen vågade sätta sig emot hans vilja. En skeppsbyggmästare, Soloega, fick befallning en natt, att utvälja en hop bräder, som fordrades för något a!lmänt arbete, Han dröjde dermed tills morgonen. Disxtatorn kom tidigt till brädgården, och fann att bvad han befallt ännu ej biifvit verkstäldt. Senor Excelientissimo, — började Soloaga, för att ursäkta sig; men Francia stampeade på marken och tillade vredgad: Ni lemnar republiken inom 24 timmarp. Och Soloaaa måste resa från hustru, barn, tjenst och egendom, och fick a!drig mera ötervända. Ännu ett annat exempel: En vid namn Carisimo blef kastad i fängelse och-belastad med jernfjetirar, emedon aflopps-trumman utanför hans hus var något bristfällig, en gånvg då diktatorn passerade der förbi. Carisimo var mycket fet, och fjettrarne, man laggt på bonom, skuro in i köttet. Haus hustru gick till Francia och klagade under tårar sin mans lidande. vOm han vill bafva rymligare fjettrar, svarade diktatorn, så får ban sjelf bestå dem,; och don stacuars höostrun fick beallning, att för nya fjettrars anskaffande inbetala 2000 dollars till Francias skattkammare. Doktor Francia klädde sig vanligen i svart drägt, med en vid skarlakens mantel öfver skuldrorna. I skorna hade han stora guldspännen, äfvensom vid anäna af de korta underplaggen. Hans ansigtsfärg var mörk, och hans svarta ögon ganska genomträngande och skarpa. Det becksvarta håret kammades bakåt, och föll i rika lockar öfver bans axlar. Detta sef honom ett värdigt och imponerande utseende I Oktober 1847 var den termin af 3 år tilländalupen, för hvilken han utsågs till diktator. Han lät ou af kongressen välja sig till diktator för lifstid. Långfredagen 4820 gjordes ett försök af några missnöjde innvånare i Paraguay att mörda Francia. men en af de sammansvurne angarf komp! otten, och de brottslige blefvo gripne och smidda i bojor. Diktatorns vanliga boningsplats var en landtgård i den vackra dalen Utapua, bygd i der nättaste och mest anspråkslösa stil. Här lefde han helt och häl. let skild från allt umgänge. Hans bibliothek, som bestod af omkring 300 volymer, var uppställdt i et litet rum, med et enda fönster, hvarigenom dsgen blott sparsamt inträngde. En vattentruka af Je stod i ena hörnet på en trefot, och diktatorns seldon hängde i ett annat. Francia var af en djerf, sträf och kraftfull natur. Under nära 30 års tid hade hvarken krig eller insurrektioner stört lugnet inom de provinser, öfvei hvilka ban herrskade. Förstörandet af Bonplands koloni i Candelaria, och det stränga och enväldize