Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 1

de Beaujeu jemte 500 riddare, och de få, som undgått döden, begåfvo sig till Cypern, hvarest de valde en ny stormästare. Från denna tid vek andan bort ur orden; det fasta målet var försvunet, reglorna åsidosattes eller förändrades, sedan de vilkor upphört, hvarunder de tillkommit. I och med detsamma värman för korsfärderna aftog i vestera, offrade man åt orden, för att låta denna kämpa i sitt ställe. Sålunda förvärfvade hon omätliga rikedomar. Hon egde i Spanien en mängd af de fastaste borgar och hela ön Cypern blef genom köp hennes egendom. Kunde man väl vänta, att den till njutning inbjudna orden skulle kunna iakttaga ödmjukhetslöftet? Man känner de ord den döende Richard Lejonbjerta yttrade: cJag lemnar min girighet åt Kartheuserne, mitt slöseri åt Gråmunkarne och min stolthet åt Tenapelherrarnen. Gesta Dei per Francos omtala ordens tvist med Johanniterriddarne, hvilken var nära att urarta i öppen fejd, och tillvita de förstnämnde förräderi mot korset. Visst är åtminstone, att orden ofta stod i beröring med de otrogne, hvilket svårligen låter förena sig med dess åliggande. Johanniterne fortsatte, efter det Förlofvade Landets förlust, striden ännu på Medelbafvet Tyska Orden fann en hembygd i sina tyska besittningar och der snart en ny sysselsättning, öfverensstämmande med dess ursprungliga föremål. Det är ej osannolikt, att Tempelherrarne älven tänkte på att stifta en egen stat, men just derigenom påskyndade de sin undergång. Det kan vara öfverdrifvet, då öfvannämnde arbetes författare gifver orden icke mindre än 30,000 riddare; men man kan med trygghet an