THEATER. Hr Torsslow och hans dramatiska sållskar öppnade i går sina föreställningar i Kirsteinska huset med tvenne pjeser. Den första var en ny kallad Cromwells dotter, en kort episod i der Engelska pretektorn Cromwells historia, presen terande ett af dessa storartade ögonblick af ädel mod, som annars icke just så ofta inträffad: hos denne man, der han förlåter en fiende, son stämplat emot hans lif, ger hans medbrottslig son sin egen dotter till äkta och tillåter den undanskaffa pretendenten Carl Stuart, som kom mit förklädd till England, men blifvit ertappad Den tog sig rätt nätt ut, och Hr Torsslow såson Cromwell är något beundransvärdt att se på Det andra stycket var Epigrammet af August vo: Kotzebue. Ja den Kotzebue! Han kände änd sin församlings svaga sida och hvad den tålte Men om någonting kan gifva ett begrepp om d stigande fordringarna hos publiken på de sist 20 åren, så är det den olika uppbyggelse, hvar med sådana pjeser som Epigrammet sågos då och nu Hvem minnes ieke ännu ganska väl den förtjusning, hvarmed man för ett par tiotal år sedan be skådade Hr Sevelin såsom Hofrådet Hippeldans och Hr Almlöf såsom Aug. Warning och Fb Lindman sedan, i hans triumfroll såsom der genomhederlige kapten Klinkert — och Hr Tors iow såsom blinde Edvard och Fru Eriksson så som Fredrika och mycket mera? Och nu! EH Sevelin är ännu Hofrådet Hippeldans, och sätte: ännu alltid skrattmusklerna i rörelse med sit