Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 3

dagens tilldragelser. Emellanåt måste Wallhein skratta åt deras förlägenhet, men ett kraftigt åsk väder förmörkade snart åter denna munterhet. Jag bryter halsen af er begge, om ni genora er lättsinne tillställt någon olycka, ropade Wallheim sedan han blifvit underrättad om allt. Spänn före vi åka i galopp till Sterner! Kanonerna dånade just ned från slottsrallen, samma ögenblick som Wallheim med sin brorso! och Emilie anlände till slottet. Hvarje skett be ledsagades med en svordom från onkelm, ty hai anade orsakan dertill. Vålkommen! utropade Stermer, för hvilken mar hade anmält grefve von Wallbeims ankomst. Adolf och Emilie öfverlemnade geraa den ärar åt sin onkel, att ensam gå Amerikanaren till mötes den första sidoväg de funne följde de, för att vänt: på utvecklingen af den förfärliga katastrofen. Händelsen förde dem genast iträdgården, och der ifrån in i en aflägsnare nejd. Vid stranden af ei liten insjö befann sig en mossbänk, vänligt beskug gad af löfträd. Emilies broder satt på bänken oci vid hans sida en flicka, ljuf och skön som en nys utslagen ros; begge syntes inbegripna i ett förtro ligt samtal. Adolf och bans maka närmade sig der älskvärda gruppen, och funno nu en angenäm upp: lösning af gåtan, nemligen hvad deras broders fram: tid beträffade. Nå, du har blifvit gammal du, började Sternei sedan han noga betraktat sin vän; om man icke saet mig ditt namn, skulle jag sannerligen aldri; känt igen dig. Du har heller icke blifvit ung, svarade Wall heim, oOch om jag icke visste att jag befann mif på Hr von Sterners landtgods och nu talade met dess egare, skulle jag förr taga dig för en Ameri kansk isbjörn, än för min gamle vän. Höflig har du då icke blifvit, återtog Sterner men låt det vara godt och väl med den saken. Dir brorsson är just en förträfflig yngling.