Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 2

EKOT EEE TTT EA jen mest älskvärda man i verlden, och jag ger dig mitt hedersord, att om vi hade genomsökt hela vecllen, hade vi icke kunnat finna någon bättre. Det måsta jag tillstå, att min gamla vän Wallheim har gifvit sin brorson en förträfflig uppfostran. Alskade far, är ni äfven säker om, att det verkligen är er väns brorson ? frågade Malvina. Ja, hvem skulle det annars vara? svarade Sterner skrattande. Han har ju dessutom medfört ett bref från sin onkel, och de alnslånga bokstäfverna igenkännmer jag garska väl sedan skoltiden; då reJan teg han heldre bössan än pennan i hand, och så ofta han skulle utarbeta ett pensum för vår informator, ritade han i stället en bare eller ett vildsvin.n Har den unga mannen rest utomlands? frågade Malvina. Nej, svarade fadren lifligt; men han känner alla märkvärdiga städer och ställen, och allt ur böcker. Jag har väl icke frågat henom hvarifrån han lärt så mycket; men hans onkel har ju skrifvit till mig, att han aldrig varit längre än i hufvudstaden, och då måste det äfven vara så. Nå, fröjda dig kära barn, nu skall det bli ett sådant lif och lefverne i det gamla slottet. Jag har redan skickat bud på pastorn, och ban kan i hvarje ögonblick vara bär. Ännu i dag skall han viga eder, då du blir befriad från det fördömda tyget — jag menar slöjan. Det var ett narraktigt upptåg med denna slöja; jag hade ieke behöft göra det, nu inser jag det sjelf; men jag har en gång gifvit mitt ord, och det måste man kålla framför allt annat.s — En be!jent anmälde nu pastorns ankomst. Bravo! utropade Sterner, kom nu för sista gången beslöjad. Malvina hängde sig derunder vid sin fars arm tigande, och långsamt gick det lilla tåget till slottskapellet, hvarest brudgummen och presten redan stodo vid altaret. En mera sällsam vig sel hade den sistnämde väl aldrig i sin lefnad full bordat. Knappt bhörba ! sväfvade ett ja öfver Mal. ,