Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 2

;enom sanat fosterländska afsigter gör sig gällande ch kemmer i tillfälle att hardla fullständigt obeoende och på egema hand; allt under den förutsättning, att, liksom närvarande Bondestård med svag förmåga, dock hoppfullt sökt verka och bereda, der näktiga försyn, som städse vakat öfver Sveriges ölen, icke tillåter att det Odalmannaståed, hvilket rån äldsta dagar intill dessa, ifredens lugn, likasom tider af fara och uppoffringar, utgjort Siatens kärNa och stöd, skall tillbakahållas eller ned:ryckas af nutidens flärdfulla och egoistiska beräkningar; utam att det i stället framgent må kunna uppfylla sin pligt och använda alla sina bemödanden til! vinnande af det stora ändamålet: Fäderneslasdes sanna fördel, dess ära och välgång! Häri instämde vice Talmannen Per Eriesson, Johan August Zetterberg, Johan Olssen och Matts Persen från Stockholms, Fredric von Zweigbergk och Johamnnes Andersson från Skaraborgs, Anders Nilsson, Anders Trysen, Anders Jonsson i Okna och Gustaf Pettersom från Östergöthlands Lin, Anders Larsson, Eric Norberg, Olof Olsson och Jan ÅDdersson från Westerås Län, Nils Person, Jakob Kihlblom och Olof Jacobsson från Södermaniands Län seamt Johannes Petersson från Elfsborgs Län. Hans Jansson från Elfsborgs Län: Gezom de tilldragelser i våra Riksdagsförhandlingar, som under de sistförflutna dagarne blifvit bekanta, är af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet en bana öppnad, som i framtiden kan leda till de mest vådliga och förstörande följder för Samhället; och om de 2:ne öfriga Riksstånden efter detta exempel skulle vid en kommande Riksdag framgå i motsatt, riktning blefve följden deraf ofelbar den, att alla ststsamslog kunde blifva förvägrade och all styrelse omöjlig; ty exemplets efterföljd i sådant afseende skulle leda derhbän, att då Statsutskottet tillstyrkt ett 2nslag och två stånd stadnat emot två vid dess beviljande, samt nämnde Utskott, Grundlagen likmätigt, för frågans afgörande uppställt proposition till votering i förstärkt Statsutskott, så kunde ju propositionen af de 2:ne stinden, som vägrat anslaget, förkastas; vid hvilket förhållande all fråga om detsamma enligt de af förstnämnde stånd nu antagne grundsattier komme att förfalla. Samhällsinrättningen vore då skakad i sina innerstaa grunder och dörren öppnad till anarchie ech upplösning. Ehuru jag till sådane oiyckors förekommande bygger mitt hopp på det sunda vettet hos Svenska nationen, och derföre icke kan tro, att densamma skall beträda en sådan väg, som nu nämd är, kan jag likväl icke annat än till alla delar instämma i den af medbroder Sahlström nu upplästa protest emot Ridderskapet och Adelas samt Presteståndets omförmäldta förfarande, att ieke ställa sig Rikets af Konung och Ständer besvurna Grundlager till efterrättelse, hvilket dock är hvarje Represen!ants första pligt. Nationen må nu döma mellan de tvenne Riksstånd, som yrkat, och de tvenne som vägrat votering uti ifrågavarande afseende. För oss återstår icke annnat, enär Riksdagens upplösning nu är för handen, än att på det kraftigaste protestera emot de egenmäktiga och lagvidriga åtgärderne; och för min del anser jag, att en sådar protest jemväl bör nedläggas vid Riksdagsbeslutets undertecknande, på det hela saken icke må anses vara utan betydelse. Med Hans Jansson och Sahlström förenade sig Jan Andersson och Anders Larsson från Upsa!a Län, Anders Olsson, Eric Andersson, Didric Weström och Lars Boäötbius från Stera Kopparbergs Lär, Magnus Persson och Olof Carlsson från Wermlands Län, Per Persson, Henrie Andersson och Lars Larson från Örebro Län, Lars Bengtsson, Sone Person och Christen Anderssen från Skåne, Eric Nilsson och Sven Jansson från Jemtland, Hans Persson och Olof Persson från Gefleborgs Län, Stephan Andersson från Stockholms, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, Johannes Christoffersson från Kronobergs Län: och instämde Nils Persson och Jacob Kiblblom från Södermanland samt Olef Oisson från Westerås Län serskildt uti Hans Janssons yttrande.