Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 2

efter fem till tio års medelpris, för att förekomma den möd ock de svårigheter, hvilka den stackars jordbrukaren nu stundom måste vidkännas, derigenom att betala sina ränter flerdubbelt högre, just då han sjelf hemsökes af missväxt. Ifrågavarande nyttiga reform har till och med en gång varit föremål för ex Kongl. preposition och antogs då äfven af St:n: ua: fastän beslutets verkställighet sedan skjv undan, med anledning af en serskild invändning från Presteståndet, som var ett verkligt svepskål. Alla möjliga utsigter voro således förhanden, att denna reform — som, i parentes, alldeles ieke kullkastar någon af samhällets grundvalar, men hade ledt tilllindring i den skattdragandes betryek — skulle gå igenom vid sista riksdag; men det blef en af de frågor, i hvilka Adelns och Presteståndets majoriteter stodo i spänd epposition mot Borgareoch Bondestånden (sedan Hr von Hartmansdorff och H. E. Grefve Brahe hade framträdt i spetsen), och öfver hvilka votering i Förstärkt Utskott tillintetgjordes genom den välbekanta taktik, som föranledde den bekanta spänningen under de sista dagarna af riksdagen. Den brådska och den öfverhvälfvande mängd af ämnen, som förekom under nämnde dagar, gjorde det då omöjligt för oss, alt medhinna refererandet af hvad som, i anlednirg häraf, passerade i Bondeståndet två dagar före riksdagens upplösning; men som vi lefvat, att då och då, när tillfälle gifves, upptaga en och annan af de återstående märkvärdigare diskussionerna, så synes det nu vara ett tjenligt tillfälle att erbjuda ifrågavarande diskussion. Den öppnades med följande anförande af Riksdagsfullmäktigen Sahlström: Då Riksdagens snart påkommande slut, äfvensorr Ridderskapets och Adelns samt Presteståndets beteenden i dennma vigtiga voteringsfråga numera icke lemnar några förhoppningar om denna frågas lagliga och lugna afgörande, utan i stället sig visar, att dessa Stånd fortfarande icke esnse sig behöfva iakttaga Grundlagen oftare eller längre än deras enskilda intressen det kräfver:; ech då Bondeståndet, genom dess begifvande att ingå i votering öfver de af detsamma med så giltiga skäl klandrade punkterne af extra statsregleringen, förmodat sig hafva banat en öppen och redlig väg för det ömsesidiga medgifvandet af alla Rikssiåndens lagliga och lika rätt att få sine respektive beslut underkastade den slutliga pröfning, som Grundlagen utstakar, så kemtar Bondeståndet häraf dubbel anledning att deröfver uttala dess ogillande, samt får i sådant afseende här nedlägga följande reservation: Räntepersedlarnes förvandling och utgående efter medium af flere års markegång har, under loppet af en längre tid, visat sig såsom varande den enda billiga och rättsenliga åtgärd, hvarigenom dels räntetagere och räntegifvare kunna komma i ett ömsesidigt och rättvist oberoende af hvarandra; dels såsom af högsta nödvändighet påkallad, för att freda de sednare från det högljudt och från alla orter öfverklagade prejeri, missbruk och förtryck, hvartill det nu gällarde beräkningsoch uppbördssättet gifver anledning. Utgående från sådan åsigt af saken. har ock vid föregående Riksdag åtgärden aftrepne stånd blifvit tillstyrkt, samt hos Kgl. Moj:t till bifall anmäld, samt vid denna Riksdag af 9Y:ne stånd gillad. i följd hvaraf voterings-propositioner till grundlags enlig behandling af ämnet blifvit af Statsutskotte: framställda, hvilka dock, genom försiberörde 9:nt stånds vägran att dem godkänna, det är meninger att alldeles låta förfalla. Bondeståndet förenlåte: alltså, att å hela den skattdragande Svenska allmo: gens vägnar protestera emot den behandling, ämne Tvid denna Riksdag sålunda rönt, samt frisäger si; från all e2nsvarighet för följderna af den orättvisa och Idet förtryck, som allmogen i detta afseende ofelbar kommer att vidkännas, och hvilka en framtid skal Tveta att än rRärmare bedöma och uppskatta. ) Beträffande ingåendet till Riksgäldskontoret za Tullsalu-accissamt bränvins-bevillningsmedlen, äf vensom der bland Statsverkets behållna inkomsie beräknade andel af postmedlen, så är förhållandet latt Statsutskottet, på uppgifne grunder, hemställt, de Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t underdånigs anhålla, så väl att alla för verkställigheten af Ut skottets förslag, rörande sagde medels ingående til Rikegäldskontoret, erforderlige förändringar i de a Kongl. M:t eller vederbörande embetsverk utfärdad författningar angående uppbörd och lefverering dessa medel, må varda till framtida iakttagande fö reskrifne och kungjorde; utan ock att Kgl. M:t, upp fullmäktiges i Riksgäldskontoret derom görande un derdåniga framställningar, täcktes i nåder meddel de ytterligare stadganden och föreskrifter, som fullmäktige kunna ansss ändamålsenlige och nödvän Idige för ifrågavarande statsinkomsters behöriga redo visning och kontrollerande. Enär således detta förslag, såsom endast åsyftand en bättro kontroll å dessa betydliga statsbidrag. ec icke på något sätt förnärmande eller inskränkand Kgl. M:ts höga rätt till grundlagsenlig disposition s desamma, blifvit af 2:ne Riksstånd bifallet, och alltsi enligt den oförtydbara lydelsen af 69 Regering: former, bör till antagande eller förkastande uti föl stärkt Statsutskott behandlas, så är det af Riddei skipet och Adeln samt Presteståndet, dels i förvä Aavnrda msillandas dala dausgs andan ana satts fllana An