Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 1

hennes man uppfylla, om ban ville hafva frid i hu set. En dotters födelse lät Sterner hoppas, att han: maka nu skulle blifva fogligare till sinnes, och utöfningen af en moders heliga pligter bortglömm: sina förra fel. Men, när nyhetens behag voro för svunna, började Anna sitt gamla lefnadssätt oci plågade sin stackars man ännu mer än tillförene. Sex år drog Sterner detta ok; slutligen befriad honom döden från hans börda. Han beslöt nu, at egna hela sin framtid åt sin dotters uppfostran, hvil ken till utseende syntes blifva en afbild af sin mor att i tid förekomma, det Malvina ej måtte förfall. i sin moders fel och en gång, som denna, göra si! blifvande makas lefnad till ett helfvete. En afrikans! slafvinnas dotter, Mira, af lika ålder med Malvina blef tillika med den sistnämnda uppfostrad, på et sält, att ingen skilnad skulle ega rum dem emel lan;. Sterner hoppades derigenom, att från Malvin belt och kållet bannlysa sin aflidna makas mång fel. Denna uppfostringsmetod lyckades: Malvina ble sin moders afbild i hänseende till det yttre, me: belt och hållet motsatsen i hvad hjerta och själs bildning beträffade. Slutligen uppstod bos Sterne den önskan att återse hemorten och tillbringa sin sista lefnadsår i fäåderneslandet. Amerika hade dess utom erbjudit honom så få lyckliga dagar, att sjelfvi dess namn var bonom motbjudande. Hans stor besittningar derstädes blefvo dels försålda, dels ut arrenderade, och Sterner reste till Europa, endas beledsagad af sin dotter och den svarta Mira. Yi första stegen på fasta landet, kastade den besynner lige gubben en slöja öfver Malvinas ansigte. Må denna slöja förborga ditt ansigte för hvarj främling, tills din blifvande make inför Gud vid al taret lofvat dig evig trobet. Förgängligt är al denna verldens goda, dygd och oskuld äro en vid större prydnad, än skönhet och rikedomar; jag vi ieke genom glansen af tvenne ögon bafva ett olyck saligt ja på mitt samvete. !