Aftonbladet – 7 oktober 1841, sida 2

ent TTT SARV FRUSERMRVIE KR, desk Ad UP RISIGUTL, Alb den verkliga författaren alltid skall svara, och till lefvande bevis på sin sats framskickar han Hr Strehlenert såsom öfversättare af Strauss. Lager — tinker Aftonbladet — måste ovilkorligen tillåta, att man skrifver hela luntor emot Religionen; men några epigrammer emot f. d. Utgifvaren af StockholmsPosten, — hvilken, sedan han af Aftombladet blifvit uppdöpt till ehirnloser Mensch, sjelf tagit städsel som dagsverkare i Aftonbladet, — det går för långt! Det är, efter Aftonbladets förmening, vida angelägnare att få veta, hvem som skämtat med Blancas dramlaskare ! på ett af Domstoln fridlyst sätt, än att känna, hvem som genom den Straussiska Juntan vill angripa tron på Christi gudom. AftonbladsUtgifvaren ech Hr Lindeberg hafva verkligen er obegripligt stor likhet med en annan stor man i vår vitterhet, hvilken också atålde lätt kritiker, Så snart de gällde någon ann.n j Emellertid kan man af dessa grundsatser i tryckfrihetsväg inhemta huru det skulle blifva beställdt med vår fria yttrande-rätt, om sådana herrar och: män, som Aftionbladshjeltarne Lindeberg och Hjerta kommo till väldet. Då blef förmedligen landsförvisning svar på ett epigram. Så mycket ser man re-! dan, att en konstförvandt kan få svara i ett tryckfribetsmål, men icke en sufflör; att man väl kan förneka Christna lärans helgd, men icke talangen hos en rimmande dagfluga, och att tryckfriheten är ett folks dyrbaraste egendom, så länge några afrias dagbladsskrifvare ensamt få använda dess vapen; men om man vänder tryekpressen mot dem sjelfva, då är den ett skändligt missbruk. Enligt denna lagstiftning har naturligtvis en fri tidning rätt att kalla sina motståndare hyrda uslingar — ci Machiavellismens tjenst grånade legoknektar — 4saknande all den hut och anständighet, som höfves en hyfsad menniskap — elögnens apostlar för att befordra väldets och godtyckets eländiga föremål o. s. V., men om emot någon af dessa tryckfrihetens vänner, som så liberalt begagna äfven dess smutsigaste tillgångar, en förfatiare använder det lindrigaste, det i all god litteratur erkända sätt att bemöta metståndare: ironiens språk, skämtets vapen. epigrammer och sarkasmer; då skela domstolarne öppnas, och inga lagens former äro nog stränga för att bringa straff å den förmätsme, som vågat göra na:r af en afrin dagskrifvare. cMen det är ieke så vi förstå tryckfriheten. Det är af vigtigare skäl, än att drifva litet gycke! med en i skämtets annaler redan oförgätlig personlighet, som vi började denna pslemik och nu fortsätta den. Det är för att söka få utrönt, huruvida tryckfriheten skall fortfarande i Sverige finnas till ensamt för några sä kallade afrie publicister, eller — som lagen säger — för hvarje Svensk man, som uppfyller lagens fordringar. De båda Aftonbladsbjeltarnes sätt att tolka tryckfrihets agen i två, hvarannan rakt metsatta, meningar, alltefter som frågan angår det stora Flugsmälls-högmålet eller processen om den Straussiska pig-upplagan, ger nu osökt anledning till denna undersökning. aAftonblads-Utgifvaren och desstjenstgörande Kapten skria öfverljudt Paskill! öfver de beryktade epigrammerna. Men äro de icke frikända, såsom icke smädliga, af en samvetsdomstol, en Jury, sammansatt af fullt så upplysta och aktade män, som inom Aftonbladsbyrån kunna uppletas? Vill Aftonbladet!påstå, att dessa män icke. egt neg urskiljning att döma emellan satir och smädeskrift? Eller vill det insinuera att de svikit sin ed? Ar icke, enligt all lagstiftning, när en anklagad blifvit frikänd, saken icke mer den anklagades, som är fri, men Domstolens, som öfrertagit både det juridiska och det moraliska ansvaret för frikånnelsen? Hvad är obevist klander af Domstolsbeslut annat än Domqval? Har det hittills gifvits något exempel, att Aftonbladet tänkt olika med en enda Jury, som: frikänt, och huru kommer det sig, att den enda gång, som Juryn tyckes icke dömt Aftonbladet i lag, var den, då Domstolen tillät, att man fick ostraffadt göra narr af dess Kapten? Hos er så stor vän af tryckfribet är undantaget karakteristiskt. eAftorbladet, som anser em boktryckaregesäll ganska lämplig svarande för en skrift, som angriper den kristna religionens läror, tycker att en hederlig sufflör icke kan passera såsom svarande för några epigrammer öfver er utskrattad sergespelsförfattare. De flesta hafva eljest tyckt tvertom, och ansett, att inom Sverges gränser intet lyckligare subjekt kunde i en så spektakulös rättegång uppställas, hvilket väl också torde vara anlednringen till hans uppträdande. Aftenbladet tyckte så med, såsom genom ett utdrag derur redan är visadt, det hade sjelft den tiden obeskrifligt roligt åt Blankas skald och skref om sjelf-! vaste farbror Mårten, som -med honom tycktes beslägtad.s åk Härefter aftryekes för femte gången i Biet! några verser ur Aftonbladet för år 1838, hvilka föranleddes af en polemik i Stockholmsposten den tiden mot Aftombladet, hvarefter artikeln fortsätter: i Här låter Aftonbladet flå den dråpliga Blanka och id betar dess odödliga Bard med samma experiment, om han ej genast lägger till hälarne. Hvar finnes !. i hela Flugsmällan något värre? Men olyckligtvis . var dess ansvarise utgifvare icke så förnäm, och borde alltså korsfästas. Visserligen kunna våra afrian tidningar ega såsom ansvarige utgifvare sådana notabiliteter, som f. d. tullbesokaren — verkliga skomakaren — ja, det lästes någonstädes, att äfven ett så kalladt renhållningsbjon uppträdt såsom ansvarig för en stor tidning. Nu utgjorde Flugsmällan, enligt sin titel, -en prospectus till en tidnöng och! hade fåt! sig en ansvarig utgifvare, som alla andra. Men se, han hade gifvit sina afem och tjuge, — nämligen epigrammer — åt en stor man, som hade den klokheten, att, sedan han skrifvit ihjel sin egen! tidning, taga värfning hos Aftonbladet. Då upphör tryckfrihetslagen att vara gällande, sjelfva juryns domslut är noll och intet värde. Ingen ansvarig an-i tages, ingen domstol bar rätt attfridlysa. Den, som kan misstänkas att skrifva ett epigram, uppmanas att inför hofrätter och akademier, med fingrar å bi bel (den Straussiska amythen var då ännu icke antagen). svärja sig fri att ha gjort narr af den. som så många haft roligt åt. Alla hufvudstadens tidningar, Aftonbladet och Minerva, Argus och Fäder)! neglandet. liberala och konservativa avalklada and