Aftonbladet – 7 oktober 1841, sida 2

a oo ÅR: ARA dd ses kk NN Fö Ah nare icke heller bör lemnas utan beräkning, att mån ga större hushåll spara bättre på veden och el da ett eller anmat öfverflödsrum mindre, när der är dyr. YTTERLIGARE OM NÅGRA SMÅSAKER ANLEDNING AF ETT GAMMALT ÄMNE ELLER OM EN TVIST NMELLAN HOF MARSKALKEN VON BESKOW OCH KAP TEN LINDEBERG. Vi nämnde häromdagen, att Svenska Biet fö: Fredagen den 4 dennes innehöll ett slags sva i anledning af den artikel, som lästes i Afton: bladet för föregående Måndagen, med öfverskrif: ten: Några småsaker i anledning af ett gammal ämne., Dessa småsaker innefattade, som Läsarer torde minnas, en jemförelse mellan Svenska Biets ur en Tysk tidnings korrespondens upptagna pistående, att Hr Strehlenerts uppträdande såsom ansvarig utgifvare i Straussiska tryckfrihetsmåle skulle innefatta en feghet af öfversättningens förmodade förläggare, Hr L. J. Hjerta, och dei prejudikat i en dylik fråga, som gafs för några år sedan medelst en illitterat sufflörs framskickande såsom författare till skriften Flugsmällan hvilken efter alla anledningar anses vara skrifven af Hoefmarskalken von Beskow, hvilken ock al drig förnekat det. Vi utbedja oss att med et! par ord få förklara orsaken, hvarföre vi ännu en gång återkomma till detta ämne. Först ech främst är det nemligen icke utam vigt, att få närmare bestämdt, huruvida den, som förlägger en öfversättning af en utländsk vetenskapsmans skrifter, derföre kan anses in totum et tantum ansvarig för det system eller de satser, som samma skrifter innehålla och derföre skyldig att vid vite anses feg, utan allt nödtvång å lagens sida vid åtal deremot uppträda såsom svarande derför inför domstol, helst då man har anledning till den tankan, att hela åtalet kunde vara t llställdt egentligen i hopp att få en illa omtyckt offentlig person aflägsnad från dess verkningskrets. För det andra är prejudikatet med flugsmällan egentligen intressant derföre, att der angick hela tvisten person, och var ingen öfversättning utan ett originalarbete. Detta kunde icke heller hafva tillkommit utan bestämdt uppsåt mot den, till hvilken skriften var riktad, och i fall predikatet feghet kan komma i fråga, så vore det naturligtvis framför annat, att i en sådan sak skjuta en annan framför sig. För det tredje, och så vidt saken angår Hr Hofmarskalken, Kommendören. Underkansleren, En af de aderton, m. m. Hr v Beskow, så är han genom sin ställning i sam: kället ech sina relationer till hofvet, ett så notabelt subjekt, för att nyttja Minervas uttryck om en riksdagsman, att det måste vara af hög intresse att få undersökt, i hvad mån den de fluögsmälleaffären kan träffa hkonem, och huruvids den beskyllning för kujoneri, som Kapten Lindeberg vid den tiden eventuelt gjorde honom d. v. s. för den händelsen, att vissa till Hr vor Beskow ställda fråger icke besvarades, var välförtjent eller ieke, samt i sednare fallet, huru: vida Hr von Beskow å sin sida vidtagit de me syrer som han borde, för att drifva tillbaka er så ruskig beskyllning; ty det är klart, att mar blir !1eke en kujon ensamt derföre, att man be skylles derför, utan det beror på em man betel sig som en kujon. Det är i detta, som i de flest: andra fall, allmänheten, som i sista instanser dömer, huruvida en sådan beskyllning må föraktas eller icke, och om den visar sig träffande Ändtligen för det fjerde innefattar Svenska Biets sednaste artikel ett fullkomligt missförstånd om Aftenbladets deltagande i den Linde: berg-Beskowska striden, hvilket vi anse oss börs rätta. Denna artikel lemnar för öfrigt sjelf et så karakteristiskt profstycke på den tankered: och stil, som råder i Svenska Biets artiklar : allmänhet, att det vore synd att icke en gång lemna en större publik del af ett utförligare utdrag. j Vi nämnde, i den korta notis hvari denn: artikel för några dagar sedan omnämndes, at den mycket varmt tager parti af Hr von Be skow. Häraf följer likväl icke, att den nödvändigt skall vara skrifven af Hr von Beskow den synes snarare författad af en viss mythisl person, som bemälde Herre en gång i en a! sina odödliga prologer introducerade såsom et! slags alter ego å den Kongliga scenen härstädes under namnet Jerker, och det är således till denne vi adressera oss. Utdraget, till hvilket vi skele foga några reflexioner, lyder som följer: cEHar läsaren sett en bare skjuta af en pistol? De finnes intet, som så mycket förvånar bönder på er marknad; om då en taskspelare låter en kanin göre detta förfärliga experiment. Och ändå är det mod som haren dertill behöfver, ingenting emot den Te publikanska tapperhet, som Strauss Aftonblads-Utgif varen utvecklat, då han, midt under brinnande Straus ser-vals, skjutit framför sig — icke med en pistol ty det hade, som sagdt, en vanlig hare kunnat gör — men med en hel boktryckaregosse och derutöfve med Rikskaptenen och snart sagdt Mönsterskrifvarer Lindeberg, bekransad af flugsmällor och omsväfvat al den 3egersä!la saflörens hotande vålnad.