Aftonbladet – 7 oktober 1841, sida 2

anropa lagarne (kvilket icke keller någon nekar dem), men att slutligen, då lagen säger dem hafva lupit i oträmgdt mål, de äfven skulle kumna, under föregifvande, att de blifvit i hast öfverrumplade af en ridderlig paroxysm, skaffa sig rätt att skjuta ibjel folk, som skrifver mot dem? .... Ettsådant begrepp om tryekfrihet och yttramderätt har väl uti ingen tid Joch intet land blifvit spordt, förrän nu af Sverges I afriea publisister, år 48414. Och hvad annat är anIdemsningen af den långa tranterara, under rubriker jeSmåsaker, i anledning af ett gammalt ämne, som pryder Måndagens Aftomblad? — Aftunbladsutgifvaren är ju en så afgjord vän och försvarare af lag, en sådan hatare af feodalismens plägseder; han fann ju nyss att em man icke borde kurna användas i statens tjenst, endast emedan ham mellan fyra ögor yttrat sig ämna begära upprättelse på riddersmannavis. Och nu proklamerar samma Aftonblad den lära i sina spalter, att den är hvars mans nidingp, som ej genast är färdig att duellera em en sak, som domstolen redan afgjort? Och detta var likväl em jury, hvilket slags domstolar Aftonbladet ifrar att få infördt i alla mål? Är det för att först gemom tidningstorrorismen kumna skrämma jurymännen att döma de afrie, i lag och ett der sådant, emot förmodan, ej lyckas, suppleera lagskipningenm genom näfrättens införande? Den sednare kunde möjligen för Aftonbladsskribenterne blifva mindre förmånlig, än de förmoda; men upptäckten är imedlertid intressant och lemnar ett vackert profstycke på det slags lagstiftning, som statsrättslärarne i det afriap Aftonbladet ämna skänka det gemla Sverge. Trenne vigtiga punkter i tryckfrihetslagstiftning äro således redan af Aftonbladet afgjorda, hvilka det är nödigt till framtida efteirättelse arteckna: 1:0 Då en afri smädar religionen, behöfver den verklige författaren aldrig svara; me. då någon gycklar med en afri dagbladsskrifvare, gillas ingen ansvarig utgifvare, utan bör domstolen åläggas, att inqvisitionsvis framdraga den misstänkte skämtaren. 2:0 Hvarje åtal mot en afriv tidningsskrifvare för smädande af öfverhet, religion, m. m., är en afskyvärd eförföljelse, hvaremot den, som dristar skämta med en dagsverkare i Aftonbladet, alltid rätteligen ställes för domstol, ju strängare, dess bättre. 3:o Domstolen bör fria i hvarje mål, der en afris dagbladsskrifvare är anklagad, i synaerhet om harm smädar reiigiomen och öfverheten; men skulle, mot förmodan, domstolen äfven frikänma en poet, som skrifver några satyriska vers emot Aftonbladets dagakarlar, så inträda -feodallagarue, sjelfhämnd och näfrätt. Hvad som egentligen ådrager sig uppmärsamheten i denna artikel är dess artistiska fulländning i kompositionen och den lyckliga klimax, som ligger 1 Jerkers stil och hvarpå vi nu skola serskildt framhålla några sammanställda prof ur artikeln. Så t. ex. förekommer på första spalten, nemligen det genialiska yttrandet om huruledes Strauss-Aftonbladsutgifvaren, midt under brinnande Strausservals skjutit framför sig med en hel boktryckaregosse.s Några punkter längre ned heter det: och detta yttrar Aftonbladsutgifvaren, under det han sjelf kryper bakom en boktryckaregosse.s På följande sida får man åter höra talas om: Aftonbladet, som anser en bokiryckaregesäll ganska lämplig svarande — — och på ännu ett annat ställe heter det: hufvudsaken är, enligt Aftonbladet, att den verkliga författaren alltid skall svara, och till lefvande bevis på sin satts framskickar han, (hvilken han?) Hr Strehlenrsrt såsom författare till Strauss.s — Hvilken visshet och kraft ligger icke i detta upprepande. Ect ensat prof. På ett ställe heter det: lagen — tänker Aftonbladet, — måtte ovilkorliger tillåta, att man skrifver hela lunter mot religioner, men några epigrammer met f. d. utgifvaren af Steckholmsposten, detgår för långt I följande punkt åter: det är efter Aftombladets förmening vida angelägnare att få veta hvem som skämtat med Blankas drawlaskare, än att känna hvem som genem den Straussiska lumtan vill angripa tron på Christi gudom. Tvenne punkter längre ned: att man väl kan förneka kristna lärans helgd, men icke talangen hos en rimmande dagifluga. Litet längre ned: Aftonbladet, som anser en boktryckaregesäll ganska lämplig svarande för en skrift, som angriper den kristna religionens lära, men tycker att em hederlig sufflör icke kam I passera såsom svarande för några cpigrammer öfver en utskrattad sorgspelsförfattare. En spalt längre ned förekommer åter om de frie, att dem är tillåtet att med alla vapen, äfven de skändligaste angripa religion, lagar, öfverhet, offentliga och enskildta personer; men drifver en annan gyckel med en af de frie, så bör han släpas för domstol, Ännu något längre ned: då en fri småädar religionen, behöfver den verklige författaren aldrig svara; men då någon gycklar med en fri dagbladsgycklare, gillas ingen ansvarig utgifvare. Ytterligare straxt .derpå! hvarje åtal mot en fri tidningsskrifvare, för smädande mot religion, öfverhet, m. Mm. är en afskyvärd förföljelse, hvaremot den, som drisar skämta med en dagsverkare i Aftonbladet, alltid rätteligen inställes inför domstolen ; och sluteligen: demstolen bör fria i hvarje mål, der en fri dagbladsskrifvare är anklagad, i synnerhet om han smädar religionen och öfverheten; men skulle domstolen frikänna en poet, som skriver några satiriska vers emot en al Aftonbladets dagakarlar, så inträda feodallagarna, sjelfhämnd och uväfrätt., Vi hoppas, att dessa utdrag äro mer än tillräckliga, för att ådagalögga den goda Jerkers verkliga konstnärsförmåga och smak i det estetiska af författareskapet. Läsaren kan sjelf kontrollera citationernas riktighet. Deremot är riktigt skada, att den beskedliga karlen är min-: dre lycklig i logiken eller förmågan att göra hatotaa tent Rh varj hägn Ämnn I RR TA ÄR ER