Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 4

epa det, kål med tiden bli god!, om Hr Strandjerg, Jemte mera ledighet i bållning och lif i öredraget, äfven tager rösten mera i,.sitt våld, I. v. s. om han med mera frihet kan disponera ina ressurser.. Jag skulle nästan vilja påstå, att van äger sådana nog stora, för att, endast med itet mera fast vilja, kunna besegra de fleste af le öfverklagade felen. Hr Pfeiffer gaf Caspers parti, med undantag af några få fel uti mimik och hållning, ganska bra; han visar sig här det fördelaktigaste Vi sett honom; likväl är haus röst nästan för svag för detta parti, som fordrar ett kraftfullt och bjert föredrag. Brudtärnorna äro alltför täcka, för att med vett och vilja böra tillåta sig prononcera den lilla krans-visan så vårdslöst; helt visst skola de till nästa gång undvika att säga: bröööö-lops, och kåååå-men, etc. Ref. kan icke förmå sig att betrakta en debut annurlunda, än som ett, af den unga artisten, inför sina domare aflagdt prof på sina anlag för den konst, han omfattat, hvilka anlag böra omsorgsfullt bevakas, rigtas och utbildas, genom en billig ech sansad kritik, och lika sansad och billig uppmuntran. Att genom obztänksamt smicker tillsluta den för sitt yrke uitälskande, af naturen känsliga, och för undervisning tillgängliga, artistens sinne, är väl en bruklig, men derföre icke desto mindre högst. klandervärd sed eller rättare osed, som i flere än ett fall visat sin förderflighet på anlag, : hvilka, ifall detta skadliga gift icke i sjelfva gryningen stäckt dess sträfvan och hejdat dess utveckling, skulle hafva kommit närmare målet. Ref. vill icke göra sig skyldig till en sådan synd, utan anser den regeln sann: Ått segra utan möda Ar triumfera utan ära, och är öfvertygad att ett, med möda och studium, tillkämpadt pris smakar långt bättre, än stundens flyktiga bifall, som ofta är oöfverlagdt och betydelselöst. ån det nya sceneriet — fondstycket? — be: vars! det är mycket vackert, skulle jag tro. Det glittrande vattnet, som strömmar utför klipporna, och månan, som kastar sitt dunkla silfverskimmer deröfver, och vulkanerna i fjerranr. som spruta eld och lågor. Och ugglan sen! — ett spritt ny acqvisilion, ja, så till sägandes alldeles nykläckt! som blinkar och gapar och nickar alideles förfärande! Men om fonden sålunda blifvit till allmänhetens nöje förträffligt renoverad, så tyckes benrangels-riddaren (eller hvad det är för slag) och det. öfriga spökelset och otyget hafva blifvit nästan för närgångna. Man hav förut nöjt sig låta dem framskymts på afstånd, för att derigenom försöka att någörlunda bibehålla illusionen; men deremot låter man bokstafligen askam gå på torra landel, icke allenast midtför, utan ock temligen nära åskådarnes näsor. Den fordna vilda jagten i luften hade någonting mera luftigt demoniskt med sig. En liten otur vidlidade det der brinnande ekipaget, som, med sina af lågor kringfrästa hjul, fastnade vid kulissen åt direktörs-logen till, der den en ged stund estod så brydd och brann och brann, tills den ändtligen lyckligtvis ble! loss, -utan att någon mer än herr Casper behöfde ropa kjelp, Samiel! — Hr Dahlqvists recett sistlidne gårdäg var ganska intressant, hvarom mer en annan dag.