Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 4

, 1085; Ulang all nagon IRGr an herr Lasper Dend de ropa kjelp, Samiel! — Hr Dahlqvists recett sistlidne gårdåg v ganska intressant, hvarom mer en annan dag. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAZER. Ett molstycke till aktionen emot tillförordnad polismästaren Hultberg. Bemälde polismästare blef, som bekant ä tilltalad för det han låtit prygla tvenne gossa för att derigenom pina dem till bekännelse. Vä nerna af prygelsystemet tyckte då, att om d mare och polismästare, som äro mest blottstäl da för frestelsen, och derföre genom särskile lagbud blifvit påminde att de böra motstå de skulle slå sig på att pina folk till bekännels så hade detta ej så stor fara med sig, som e enskilde göra det, ändå att det kunde synas b tänkligare att framtvinga en bekännelse inf domsto!, än att framtvinga en bekännelse inf enskild person, hvilken ej har stort på sig; san maiedes tyckte ock Svea HofRätt, att hvad Hul berg sålunda gjort, borde anses som ett blo tjenstefel, d. v. s. ett fel i tjensten, till hvilke alltså. pinande til bekännelse äfven är att här föra, hvadan Ho:Rätten ej fann för godt att mi bonom tillämpa 0 kapitlet Missgerningsbalkei Deita kapitel har nu nyligen för er dylik här delse blifvit tillämpadt å enskild man, på sätt I: saren finner af nedanstående berättelse, vid hva genomläsande benäget torde bemärkas, att de pinade personen kommit till mogna år och e terit blifvit om det honom tillvitade brott ö vertygad, hvaremot till den Hultbergska pinc historien hörde, att de pinade voro värnlös öfvermagar, samt efter allt menskligt vetande c skyldige. Sannolikt skall läsaren ock antaga, a! om de personer, om hvilkas brott här nedan för berättas, nödgas undergå det dem redan å dömda ansvar, så lära de väl en annan gång lå ta bli att pina folk till bekännelse; dervid fram ställer sig då ock den frågan, om Svea HofRät förklarande, att Hultbergs pryglingsåtgärder blo: voro att anse som tjenstefel, äfven skall fö framtiden förekomma det, i långt större skal drifna pryglandet i polisen? Derpå har man fo alt tvifla, Berättelsen lyder som följer: Ea dräng vid namn Johannes Svensson, som va i tjeast hos Länsman Sjöberg i Tnorsgården Sxsäll vum, misstänktes ett, natten till den 40 Aug. sis! lidet år, hafva under ett bröllop i Göttorp stulit bränvinstumlare af silfver från Kyrksvärden Ander Broberg och 2 betsel, en mellanrem och en töm frå borden A:dsrs Gustaf And.rsson samt några andr småsaker från en annan konde. Broberg och An dersson inställde sig hos Länsman ech begärde, a han skulle tilltala Johannes Svensson derför. Bro berg och Andersson tyckte likväl att det drog nå got långt på tiden med åtalet, och gingo derföre c 22 påföljande Sept. till Saälfvum, der de passad tilifållet, sedan länsman bortrest i ett ärende, a! anställa förhör med Svensson, huruvida kan föröfva stölden. Då Svensson npetsde, tor Berg fram et rep, som han fört med gig, ech pjorude rpå en ög la, uti hvilken han inträdde en stafver nada. Der på började följande exekution:Anderssu: upplyftad Svenssons armar och höll dem fast, under det Bro berg lade öglan 8f repet omkring bans bandlede och vred kring repet med stafverändan Underecexe kutionen tillspordes Svensson ytterligare om stölden men han fortfor el:tjemnt ett neka dertill. Hållan dei stafrerändan ledde de honom då till andra än dan af byn till en smed, der repet lossades, och men fann repet hafva tagit bål på några ställen skinnet. Svensson tillfrågades ytterligare om hat icke nu ville bekänna stölden, men då han likvä ortfor att neka, lagade Broberg och Andersson åte lill instrumentet, lade öglan om Svenssens tummai