Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 2

ter det icke tänka sig, att derföre i krigets stund kunna få ersättning för båtsmännen, ty allt sjöfolk i landet är då jemväl påräknadt, och I sådant afseende inrolleradt å sjömanshusen. Om man nödgats vidgå, att båtsmännen för närverande äro föra mera sjömän än benddrängara, så är det ock ådagalagdt, att detta förhållande härleder sig från Statens missvård af hela sin sjömilis. Men då vi nu hafva ett sjövapen, hvilket bör vidmakthållas och förökas, så fordras föga besinningstid för att inse, att vi måste äga en duglig personal, för att kunna nyttja detta vapen. Och jag hemställer em någon annan utväg dertill gifves, än just denszmme, som för andra vapen iakttages och i hela verlden dessutom är öflig, nemligen årlig öfning, icke å tillfälligtvis förekommande sjöresor, utan efter ett välbetärkt system, som består genom tiderna. — Må detta betänkas, ty behofvet af öfning och underhållande af kunskaper genom praktisk tillämpring är stort. Den är nödvändig för alla män af vapnet, den högre med den lägre, ech utom den äro al omtanka och alla uppoffringar för materiellen fruktlöst förspillda. Följa Riksdagsmännen Insändarens råd, att indraga båtsmanshållet och utföra varfs-arbeten på annat sätt, kuru då erhålla gemenskap för den årliga öfning, som är alldeles oundgäsrglig för flottans öfveroch underbefä!, och hvartill fordras cirka 1000 man, hvaraf 600 för 4 månader och de öfrigo för årsexpeditisner. Beväringsungdom får, enligt gällande lagar, icke uppehållas mera än några få veckor, följaktligen miste man tillgripa utvägen, äfven under fred, att kemta folk från sjömanshusen, eller, som vill säga detsamma, att, liksom i England under krig, taga med våld, och hvad inflytande sådant skall utöfva på handeln, ech kostnaden för exercicerna är lätt att inse. Medelhyran för 2000 man kan icke upptagas till mindre än 42 Rdr Bko på man i månaden. Mece:beloppet af hvad en båtsman kostar Staten, sjötraktamente, d. v. s. 2 sk. degligen, inberäknadt, kan icke uppskattas högre än till 4 Rdr på månaden (skjutsen frem och åter torde få anses lika för båda klasserna). Skilnaden för 600 man under 4 månader gör . . . . 19,200 Rdr) samt för 4CO man under ett år . . . 38,400 följaktligen blifver exercis icke mindre än 57,600 Rdr, och måhända ännu dyrare, då det är att förmoda, att hyrorna årligen stegras 3). Då detta förslag, i händelse Ins. umgåtts med ett sådant, lika litet-uthärdar pröfning, som hans öfriga beräkningar, så emotses, att han förenar sig med dem, som yrka — må vi då icke längre äftas att hålla Linicrflottar, der hen med säkerhet påräknar att vinna biträden. Sednare Riksdagar hafva derpå gifvit alltför tydliga bevis. Detta må väl anmärkas, men icke klandras, då man förutsätter att äsigterna utgå från rena kälHela Indelningen, — heter det — pvutgör 2304 ach roterirgen 35393. eller tillsammans 3694 man. Enligt förra årets (4836) markegång antages, att en indelnings-båtsman kostar roten 68 och en af roteringen 63 Rdr; men i dessa summor ingår ,likväl ersättning för vedbrand, gärdslefång, mulbete, hö och halm m. m., hvilket allt, ehuru högt uppskattadt i uträkningarne, dock ej ingår i bondens kalkyl. Lönen, alla beklädnads-persedlarne och spanmålen, tages af honom endast i beräkning, och kostnaden derför gör för indelningsbåtsmannen 34 Rdr 32 sk. och för en man af roteringen 27 Rdr 24 sk., men dels utgår säden med en skäppa månadtligen ur bondons sädesbinge, och kan icke af honom beräknas till markegångsppris, enär han säljer den vida derunder, dels tillverkas vadmal och linneväfnader af allmogens qvinnor, och då fruktar jsg att, om än vakansafgiften i medeltal skulle kunna uppbringas till 23 Rdr, eller för 5694 man 142.350 Rdr Bkony — (gör för 23 år, som Ins. beräknar, mellan krigen 2055 250, men icke 7 å 8 millioner) — skulle belåtenketen i landet dermed icke blifva serdeles stor. Lägger man nu hartill, stt månzen rotehållare torde anse sig sakna båtsmannen ,vid sitt arbete ), och dertill nödgas se på svårigheten att sammanbringa den kontanta afgiften, samt s!utligen behofvet af platser och födkrok för en mängd landets barn, hvilka annars blifva en plantskola för arbets-inrättningar, så vågar jag påstå, att förändringen skulle blifva till föga fromma för både lamdet, rustoch rotehållare, dock derifrån undantagne de jordägare närmast städerna, synnerligast af ståndspersons-klassen, hvilka med nöje troligen betala mera, men sådant har ej inflytande på det stora hela. — Föreställer man sig, att England haft en Carl XI, som der. inrättat ett Indelningsverk för 30 å 40 tusen sjömän, om ock endast af hvad Engelsmännen kalla pLandmen, men af hvilka de talrika sjö-expeditionerna snart gjort ett degligt sjöfolk, huru skulle ej en sådan konungs minne nu vara välsignadt af Engelsmän och dess flottor vid åtankan på den nu likväl nödvindiga matrospressningen med alla dess fasor. ) Förf. af svaret på Aftonblads-artikeln, som sjelf för 2!, mantal rustar 3?, Indelnings-båtsmän, har fullkomlig anledning, att biträda denna menirg. Ty det är lätt att förstå huru fördelaktigt det är, att för priset i orten kunna påräkna välkändt arbetsfolk. Detta förutan nödgas en hvar. som äger !, mantal och deröfver, alltid hålla dyrlegda drärgar, för bvilka ban en stor del af året icke ägde sysselsättning, som svarade emot kostnaden för kost och lön. mr