Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 2

godt sem pressad beväringsumgdom, hvaraf em klass hvarje år afgått emot inträdande af andre ovane, samt jemväl pressadt bandelssjöfelk, och dymedelst endast egt odisciplineradt och med allt militäriskt obekant manskap, och om ha icke anser att båtsmännen utgjorde en ihärdig ech pålitlig stam, att använda såsom förbandsmän uti fördelningarne 1). Hvad erfsre vi, om vi skåde mellantiden ifrån ryska krigets slut till allmänna freden 4814? Vi finna då, att fransyska och spanska flottor, hvilka voro bemannade med vida fullkomligare besättningar, än våra någensin kunna blifva med beväringsoch handelssjöfolk, alltid måste vika, och att de, uti de båda kufvudbataljerna vid Abukir cch Trafalgar blefvo förstörda af underlägsen styrka. Vi inbemta ock, att vår egen flotta 1808 förmådde ingifva fienden respekt ech injaga homom i egen bamn, hvarjemte vi försvarade våra skärgårdar. Ias. frågas, om ham ansedt sådant utförbart, om vapnet varit i saknad af sine, under föregående åren på expeditioner dels åt Medelhafvet, dels uti missförståndet med Preussen 1806, ssmt med Frankrike 1887, rätt duglige blefne båtsmän? Hvad inhemte vi, om vi se noga på tiden från 4844 till nu? Vi finne då, huru alla maritima makter, Sverge undantaget, anstränga sin y!ttersta förmåga ett fullkomna sina mariner, hvilka ock nu blifvit utbildade till en höjd, som man för 26 år sedan icke en gång anade, och hvilken snart sagdt förvånar äfven de män af vapnet, som derom gjort sig bekante. Vi erfare jemväl, att vår östra granne, enligt ett fastställdt system för öfningen, årligen kringseglar våra kuster med linieskeppseska drar, under det vi anse oss göra nog med att hålla ute en 48:kanenkorvett med 130 mans besättning, befälet inberäknadt, samt någon gång en fregatt, ett avisfartyg eller ett par bataljoner kanonjollar, de sistnämnde för några få veckors öfning), och beklagligen erfare vi, hvilket resultat, som blifvit en följd af en sådan sakernas ordning, nämligen att icke allenast båtsmanshillet förfallit till kategorien af abonddrängar, utan att snart sagdt en bedröflig oreda råder inom alla klagser och alla grader af personaler, hvilken, öfvergifven af staten uti allt, som kan bereda praktisk duglighet och erfarenhet, samt deraf beroende sammanhang i esprit, måste lida af en så stjufmoderlig behandling. Skåde vi vidare omkring oss på närmare eller fjärmare afstånd. så se vi all annan militär väl och omsorgsfullt vårdad. Årliga möten och tid efter annan sammandragne flere korpser och derunder anställde större fältmanövrer och simulakrer, familjariserar den högre och den lägre med alla krigets händelser. Flottan skickar ut endast några få åt olika håll, och huru dessa tillfällen begagnas, vet man icke vidare än af rapporter, gemenligen innefattande diplomamatiska relationer, samt beskrifningar om emottagningssättet hos främmande nationer. Detta allt erfare vi, då vi rådfråge historien och tingens gång; följaktligen har Ins. derifrån icke hemtat skäl för sitt förslag; ty der, som deraf tror sig finna anledning att upplösa båtsmanshållet och likväl behålla en flotta, har föga förstått hvad inflytande sådani ovilkorligen måste ega på flottans nyttjande, då lan. det löper fara. Ins. synes derjemte hafva förgätit att. om det än gåfves någon annan utväg att erhålla en pilitlig befälspersonal, än att bibringa den praktisk erfarenhet genom sjöfart, så kan den hög: sta skicklighet hos befälet ingenting uträtta med mindre gemenskapen får en viss grad af praktisk dugligbet. Vi hänvisa till de förut omnämnda sjöslagen vid Abukir och Trafalgar, der likvisst någo: motstånd röntes; men med beväringsynglingar och handelssjöfolk, för hvilka linieskepp och artilleri ärc helt och hållet obekanta ting, blifver motstånde platt intet. Vi böre dock ej förgäta, att vi må vare redo, att första dagen mäta oss med en fiende hvars personal genom en planmässig omvårdnad högsta grad är familjariserad med sitt vapen, unde det våra unga besättningar, främmande för allt, ligg: sjösjuka vid kanonerna och Jemna sitt befäl oci rikets dyrbaraste krigsmaterial handlöst i fienden: våld. Då, men försent, fick man erfara, att indrag ning af det kraftfulla båtsmanshållet varit oklok ty om än den betydliga summan af 7 å 8 millione riksdaler, som förmenas derigenom under 25 år kunns: besparas och abättre användas, verkligen vore i be håll, hvilket på långt när icke är händelsen ), så lå ) Nyttan för öfning af skärgårdsfartyg är under kastad mycket tvifvel. I allmänhet kan samm: styrka för samma kostnad öfvas tre gångar längr tid på seglande fartyg, der tillgång jemväl är at lära ro en åra, samt vinna bekantskap med artil leri, och följaktligen medför en tredubbsl nytta Det är icke utan, att man uti sndra mariner, hvilk: också hafva skärgårdsfartyg, utam att med den anställa serskilda öfningsexpeditioner, förlöjliga detta vårt slöseri; ty, säger man, får man vans att maniera skeppet och dess kanoner uti sjöträff. ning, nog kan man styra båten och dess stilla liggande kanon; ty den, som förstår att säkert föra ett spann, bör, utan serskild instruktion, kunne sköta enspännaren 2). ) För att visa huru ster tankvillan varit vid ett in för publiken för nigra år sedan framstäldt reform: förslag ef dylik art, har en, som det synes, mec sjövapnets angelägenheter och lardets institutione: noga bekant man (Tidskrift för sjöväsendet 1837) på ett klart och öfvertygande sätt upplyst, att mar kegångspriset ingalunda är rätta grunden för be räkningen af hvad Indelningsverket kostar landet och att, om än jorden förmått hålla Staten krigs män tillhanda, skulle den snart sagdt helt ccIl hållet förtryckas under bördan af att istället skatt kontant efter markegångspris.