Aftonbladet – 2 oktober 1841, sida 3

— r.VWÄWSSMSMSSÄ VS MMM de lyckliga af sitt arbete, då plösligen en långvarig och svår sjukdom, som medförde umbäranden och nöd, fullkomligt tillintetgjorde deras lycka. Paris sjukdom var obotlig; hans unga hustru, som dag och natt vakade vid hans säng, sjuknade slutligen äfven, utmattad af ansträngningar och brist; hennes ringa besparingar voro för längesedan uttömda, och man förde båda till hospitalet. Den vård man der lemnade dem, jemte en stråle af hopp, stärkte snart den unga qvinnans krafter, och inom några dagar var hon så återställd, att hon kunnat utsläppas från hospitalet. Men man ville icke göra detta; man kunde icke skilja henne från hennes man, hvilken hon skötte oafbrutet och med beundransvärd sjelfuppoffring, samt sökte uppmuntra med tröstande ord. Den sjukes tillstånd förvärrades det oaktadt mer och mer, och en dag insåg den unga hustrun med förskräckelse, då hon nedlutade sig öfver det af sjukdomen aftärda ansigtet och krampaktigt tryckte den, genom dödens annalkande redan kallnade handen, att hon snart icke mer skulle hafva någon make. Redan började man bedja för honom; de barmhertiga systrarna, dessa fromma fruntimmer, som se så mycket menskligt elände, rördes af hennes smärta och bådo henne lemna den döendes bädd, men den olycklige besvor dem på sina knän, att tillåta henne mottaga sin makes sista suck. Slutligen gaf hon dock efter; man förde henne in uti ett annat rum, men i detsamma såg man henne blekna och neddigna; ett lätt pustande hördes ur hennes bröst, och innan man hann bibringa henne någon hjelp, höllo de barmhertiga systrarna, hvilka ledde henne, ett lik i sina armar. Smärtan hade dödat den olyckliga. Nästan i samma ögonblick uppgaf hennes make sin anda, och dagen derefter omslöt en graf det unga paret. — Följande egna händelse tilldrog sig för någon tid sedan i Spanien: Dottern till en spansk grand hade förälskat sig i en korpral af det kung