Aftonbladet – 2 oktober 1841, sida 3

stigt; t. ex. ju mera man spänner en sträng ju större blir motståndet, ju tätare svängningarne och ju högre tonen — och tvärtom. Men strängens, i jemförelse med sin tjocklek, högst betydliga längd, Tlerfordrar, att han hårdt spännes innan, af dess motståndskraft i slaget. svängningarne blifva nog täta, Iför att gifva en hörbar ton; denna hårda spänning kan ej länge behålla strängen vid den beståmda Isvängningsgraden eller tonen, ty metallen gifver med sig en smula i längd, på bekostnad af tjockleken, motståndet minskas i samma mån, svängningarne blifva nu ej alldeles så täta, d. ä. tonen blir ej alldeles så jemn som vederborde — och så är sträng-fortepianot straxt ostämdt — alla öfriga olägenheter af spänningen oberäknade, såsom trävirkets kastning, hopdragning och skrufvarnes lösnötning, m. m. 4:0o En följd af dessa sanningar är, att metallsträngen, såsom svängningskropp, är mycket ofullkomlig — och att den spänstighet, som för att kunna svänga i en viss grad, strängen först erhåller genom spänning, bör sökas och äfven kunna ernåsj såsom gifven i tillräckliga dimensioner. Således, när en sträng af vid pass 4000 gånger sin tjocklek i längd, behöfver spännas för en viss hastighet i svängningen, skulle en dylik, hvars tjocklek utgjorde ungefär !5s, eller ;, af längden kunna svänga med lika hastighet utan att behöfva vara spänd, derest den kunde fasthållas vid sina båda ändar på ett sätt som ej hindrade dess rörelse. 53:0 Ju mera alltså en strängeller cylinderformig kropp ökes på tjockleken, ju mera fördelar sig, i dess fria svängningstillstånd, midtelrörelsen åt ändarne, så att, redan när tjockleken utgör !,,, 35 eller s, af längden, har en hvilopunkt eller så kallad svängningsknput bildat sig på midten och från densamma kan nu utgå ett skaft, och slaget, som tillförene bordt träffa på midten, måste nu äfvenledes appliceras på båda ändarne, eller åtminstone på den ene af dem. I förra fallet blir svängningen starkare, i sednare fallet svagare. Vid detta förhållande är likgiltigt om kroppens form är cylindrisk, paralellipipedisk eller till och med prismatisk; och för beqvämlighaens skull kan den krökas. 7:o De krökta, härdade och intonerade paralellipipederna, insättas vid sina skaft, fast, uti en för ändamålet dertill tjenlig gjord del af resonansbottnen, hvar och en midt öfver sin tangent och klubba, antingen horisontelt, såsom strängarne på taffelfortepianos, eller vertikalt, såsom på upprättstående flyglar; och mekaniken rättas derefter. 8:0 För vinnande af styrka i tonen, kan, likasom i stränginstrumenterne, en och samma klubba gifva sitt slag åt tvänne eller flere för samma ton unisont intonerade pjeser. 9:0 Döfning och dämning emottages af dessa, jemväl på samma sätt som af strängar. Om denna uppfinnings verkställighet lyckas så, som uppfinnaren gör sig bopp om, och hvilket endast synes behöfva bero af en tillräcklig mekanisk färdighet i tillverkningen, så bör den göra epok i fortepianots historia och blifva af stor fördel för uppfinnaren. j — —tti— — BIDRAG TILL NOTISEN OM SKULBERGET I ÅNGERMANLAND. Till de underrättelser om detta märkvärdiga berg, bvilka förekommit i M 243 af Aftonbladet, må följande blifva ett tillägg: Skulberget är beläget 32 mil norr om Stockholm. Stora landsvägen går nära invid bergets östra sida, som bildar er nästan lodrät brant af ungefär 800 fots höjd. Den hfligare växtlighet, som blifvit anmärkt invid denna kolossala bergshöjd torde förtjena uppmärksamhet, och önskligt vore, om en eller annan af landets yngre hotanister ville närmare taga reda på de i afseende på ortens latitud sällsamma växtalster, som i bergets grannskap förekomma. Till denna önskan må anföras såsom skäl, att ett af södra Sveriges vackraste löfträd, som norr om Upsala län (oeh sällan der) hvarken träffas vildt eller förvildadt, nemligen lind (Tilia Europcea), växer invid detta berg, och torde hafva flera i orten mindre vanliga växtslag i sitt sällskap. (Ett ypperligt hviloställe efter botaniska utflygter erbjuder Docksta, en af landets gästgifvaregårdar, belägen !, mil från berget.) Man piträffar de ställen, som äro beväxte med Lind, då man stadnar der berget synes gå närmast intill landsvägen, och derifrån rigtar sin gång rätlinigt dit, hvarest den tvärbranta klippväggen uppreser sig. Trädet är der lågvext och nära nog buskformigt, men förekommer i mängd. Dess trefnad på stället kan lätt förklaras deraf, att snö redan i Mars månad från denna del af bergsfoten försvinner och vegetationen kan börja, kvartill ytterligare bidrager högre värmegrader, föranledde af solstrålarnes koncentrering till följe af bergväggens lodräta stupning emot marken. Detta: träd förekommer planteradt högst sällan i Ångermanland, men dess närvaro vid Skulberget bevisar, att det icke borde vara främling i landet. Oxel påstås äfven vara funnen i samma trakt, men Ref. såg deraf ingen telning. Lönn träffades deremot i ymnighet, växte