Aftonbladet – 2 oktober 1841, sida 2

alltid . min förbindelse till det allmänna större, än jag kan. afbörda. Min ställning härutinnan har jag, såsom Representant, insett och erkänt. Mine bemödanden i denna egenskap bära derom vittnesbörd. Från moralisk synpunkt är jag, för min lyckligare lott i samhället, en statens gäldenär, utan annan förtjenst än den, som möjligtvis kan tillerkännas afsigternes renhet. Mine kommittenters deröfver förklarade belåtenhet är för mig en dyrbar hugkomst från sistförflutne Riksmöten. Högt har jag städse skattat medborgerligt förtroende. Inom dess sköte har jag på den offentliga vädjobanan hemtat stöd, förtröstan oeh hopp; och då jag nu — törhända för alltid — återgått till min enskilda .verkningskrets, känner jag lifligare än någonsin, att aktade Medborgares fortfarande förtroende eger ett värde, som ieke af något annat kan uppvägas! Th. Petre. I sammanhang härmed förtjenar äfven nämnas, att jemväl en annan Riksdagsman af oppositionen vid sista Riksdagen, Brukspatron Wedberg, har ifrån borgerskapet, i en af de städer han representerade, emottagit en dylik, men till innehållet utförligare, ganska smickrande skrifvelse, angående kommittenternes belåtenhet med hans förhållande. Det är förut bekant, att en tredje ledamot af oppositionen i samma Stånd, Hr Nordvall, redan under Riksdagen fick emottaga ett likadant vedermäle från sina kommittenter i Linköping. — ———— — — Man finner ibland, att de der royala exportartiklarne till utländska tidningar angående de Svenska förhållandena, om de ock icke i det hela betäcka kostnaderna, likväl stundom gifva tillfredsställelse åt korrespondenternas patroner, och att äfven en och annan Svensk eller Norsk tidningsredaktion bona fide nappar på kroken och återgifver dem åt sin publik, utan att hvarken göra sig sjelf eller allmänheten reda för det vrängda och osanna deri. Mången kan anse detta mindre vigtigt, ty — säger man — den stora mängden så väl här, som i Norge, är redan tillräckligt bekant med ställningar och förhållanden, och tror ej mer än den vill, m. m. Vi tro likväl, att det icke är likgiltigt, att eljest rättoch frisinnade tidningar låta sig fångas i sådana kronogiller, så att de utsprida, utan alla anmärkningar, de vanställda skildringar af vårt fosterlands angelägenheter, som de tyska och andra utländska korrespondensartiklarne nu för tiden innehålla. Det har verkligen förundrat oss, att i Norska Morgenbladet för den 24 sistl. September, på sådant sätt finna återgifven en artikel, som ifrån tyska tidningar upptogs af danska tidningen Dagen, just under det den Oresundska tullregleringen som bäst pågick. Vi trodde, att så väl de danska, som de norska tidningsredaktionerna, hvilka i synnerhet under sista riksdagen tyckes hafva följt våra saker med mycken uppmärksamhet, lätt bordt inse skefheten i de framställningar, som deri göras, så väl angående personer, som sak; och vi tillstå, att det förundrade oss alt finna den i ett sådant blad som Morgenbladet. Månne man icke äfven i Norge har erfarit, huru ifrån ett visst håll ansträngningar göras för att åt alla verksammare bemödanden för reformer och rättelser i samhällsförhållanderna gifva utseendet af anarki och radikalism, äfven då dessa bemödanden just åsyftat göra det lagbundna samhällsskicket till en verklighet och dymedelst, långt ifrån att upplösa, tvärtom fastare tillknyta samhällsbanden genom ifrande mot väld, godtycke och favoritstyrelse. Månne man lieke äfven i Norge sett försöken att splittra de I patriotiskt sinnade, genom föregifvandet, att den jverksammare delen deraf skulle hafva så oädla I motiver, så låga afsigter, att de öfrige icke borIde understödja dem? Månne man icke äfven i Norge sett samma försök som här, att vinna len och annan af de framstående och locka hoInom till öfvergång, för att få honom att göra front emot de efterföljande, och medelst dentina omvändning vålla oreda och osammanhang fli reformvännernas leder? Månne med ett lord man ej, äfven der, sett de krafter hvilika hvar på sitt håll, drifna af ädel fostertllandskärlek och nit för sina medborgares väl. sökt gifva ett stöd åt der lagbundna friheten, al ;I kronans skriftställare rangeras, i vissa ordningar ;Joch grader, synbarligen endast uppgjorda för att -I dels inför folket vanställa deras åtgärder, del: väcka söndring och afund inom dem sjelfva! Eller skulle vi behböfva påminna våra Norska -Isamtida om de tillställningar i sådan anda, hvilka i synnerhet vid 1824 års tilldragelser i Norge men äfven såväl förut som efteråt, -varit så syn t bara för alla, som velat se, och de småsinnade t försöken, att försvaga de Norska patrioternas anr geende och krafter?