Aftonbladet – 1 oktober 1841, sida 3

Van Dyck tog svärdet i handen, utan att svara. — Jag säger er på förhand, fortfor Brignole, utt jag ämnar modigt försvara mig; jag vill icke lemna en enka efter mig, första natten efter mitt bröllop. Van Dyck skakades af en rysning och ställde sig i posityr. De begge motståndarne korsade sina vapen; striden varade ej länge. Van Dyck erhöll ett! kraftigt hugg i högra armen. Svag till sin kroppsbyggnad och redan utsatt för anfall af den tvinsot, hvilken bortryckte honom, ännu ung, samt utmattad af denna förskräckliga dags alla lidelser, nedföll han på marken. — Jag skall skicka en kirurg, sade grefve Brignole lugnt, och aflägsnade sig med San Gallo. Palavicini lemnade den sårade konstnären all möjlig hjelp. Min vän, sade van Dyck, jag har pengar nog, att återköpa åt dig ditt palats och din villa. Jag ger dig dem, följ denne man och slåss med honom, du skall vara lyckligare än jag, du skall döda honom. — Ditt blod flyter; jag måste bämma det... lugna dig! — Låt mitt blod flyta, låt mig dö! ... Vet du vä!, att han triumferande skall återvända till sitt palats, att glädjetårar och eldiga smekningar vänta honom der, att paradiset öppnar sig för honom och helvetet för mig? Gå, säger jag dig, tag fast denne man, innan han uppnår vallarne, — Lugna dig, lugna dig! i morgon har du samlat kraft; nu vill jag förbinda dina sår. oo — Ah, du är rädd! oo— Nu skymfar han till och med mig. — Så skall jag springa efter honom, jag --släpp mig ... släpp mig ... jag går ... 0, för bannelse! : Han nedsjönk yanmäktig. I IClatat fulla I