Aftonbladet – 1 oktober 1841, sida 3

rymningen skett på det sätt, att han och LoölviDng zenombrutit tre väggar med borrar, som de kommit öfver på snickareverkstaden, hvarefter det lyckats jem smyga sig förbi vakten på bron, emedan de ej varit klädde i vanlig korrektionsdrägt, utan i bluser, med bälten om lifvet, samt mörka mössor. Löfving ir tagen i natt. — —L— AA Förre Vaktmästaren Apelholm mot Fogatenr Schoultz. Våra läsare torde ännu icke hafva bortglömt en episod till 4838 års åtgärder ifrån vederbörandes sida, som då väckte mycken uppmärksamhet, nämligen Vaktmästaren J. A. Apelbolms skiljande vid sin tjenst såsom fångvaktmästare vid Stadshushäktet, emedan Apelbolm ådragit sig vederbörandes missnöje, för det han icke lärer iakttagit nog stränghet vid Hr Crusenstolpes bevakning. Öfver denna åtgärd klagade Apelholm hos Kongl. Svea Hofrätt, som likväl i slutligt utslag den 42 November 1839 förklarade sig icke kunna upptaga klagomålen till pröfning; häröfver besvärade sig Apelbolm hos Kongl. Maj:t och vann äfven den ändring, att målet återförvisades till Hofrätten. Apelholm har, i följd deraf, åter till Kongl. Hofrätten ingifvit en besvärsskrift, deruti han, med åberopande af sina förut i ämnet anförda besvär yttrar sig: cEnär Hr Fogaten von Schoultz, hvars handlingssätt emot mig utgör tvistens föremål, sjelf ledt den, af Kongl. Hofrätten förordnade nya undersökning och således varit domare i egen sak, förväntar jag mig, att Kongl. Hofrätten, såsom jag ock tillförene yrkat, anser samma undersökning helt och hållet betydelselös och bestämmer, att en ytterligare ransakning af annan ojäfvig person bör ega rum. Det invändes måhända, att Hr Fogatens beslut, om mitt skiljande från tjensten, meddelades i hans egenskap af ordförande i Öfverståthållareembetets kansli och å denna auktoritets vägnar, samt att det derföre är att betrakta som en domareåtgärd, hvilken icke innefattar någon anledning till jäf. Men härvid må ste besinnas, att egentliga grunden för beslutet är den, att jag skulle öfverträdt Hr Fogatens ordres, att ingen finge insläppas i Hr Assessoren Crusenstolpes fängelserum. Omkring dessa ordres hvälfver sig alltså tvisten och då förekommer, att jag, å min sida, påstår, samt erbjuder mig med vittnen bevisa att nämnde ordres blifvit af Hr Fogaten, genom den person, som under hela tiden meddelade mig hans befallningar, nämligen Öfvervaktmästaren Liljeberg återkallade och annihilerade, till följd hvaref den åberopade grunden för mitt förafskedande också förfallit. Att Hr Fogaten, under dylika omständigheter, är min vederpart och som sädan har nytta eller skada af sakens behandling, lärer svårligen kunna motsägas. Skall han icke destomindre anses behörig att leda utredningen af målet, så vet jag i sanning icke, huru man annorlunda skulle bete sig, för att få detsamma riktigt insvept i mörker, på bekostnad af min rätt och bästa., — — — — — — se SS -rr Sr r — — aFör att bestyrka min uppgift derom, att Hr Fogatens ofvan omtalta ordres blifvit återtagna, yrkade jag vid sakens handläggning bos Öfverståthållareembetet, att Hr Assessoren Crusenstolpe ech dess Fru måtte få såsom vittnen afhöras. Detta har Hr Fogaten afslagit på det synliga skäl, att bemälde begge personer kunde ega fördel eller skada af sakens utgång, ett skäl, som, efter mitt begrepp, är utan all rim och räson. Det var jag, som mottog, egde att verkställa, och skulle ansvara för uppfyllelsen eller ej af de bud och bestämmelser, hvilka Hr Fogaten, i sin eller någon annans vishet, likgodt, behagade utfärda, angående dessa fångar, liksom rörande alla andra, i min vård anförtrodde. I fall jag underlåtit fullgöra Hr Fogatens ordres, är det mig, man således skall hålla sig till och ej till de inspärrade offren, hvilka aldrig kunna stanna i någon ansvarighet för hvad jag eftersatt. Dessutom inträffar här ett förhållande, som förtjenar noga bemärkas. Om Hr Assessoren och hans Fru skulle ha anfört klagomål öfver någon min åtgärd, såsom deras vaktare, så kunde de till äfventyrs sägas vara intresserade i frågan, men nu hafva de icke gjort detta och följaktligen, när man ihågkommer deras fullkomliga ansvarsfrihet för mitt görande och låtande, lärer ingen lagklok drista försvara den sats, att de kunna vänta sig gagn eller skada af den utgång, målet erhåller. Jag förstår ganska väl, att Hr Fogatens argument endast tillkommit, för att motverka den befarade upptäckten af de der ordernas rätta beskaffenhet; men icke måtte Kongl. Hofrätten finna sig värdigt att understödja denna hans plan. Fördenskull och så framt saken, utan förnyad återförvisning, handlägges af Kongl. Hofrätten, fortsätter jag på det bestämdaste mitt förr framställda yrkande, att Hr Assessoren samt Fru Assessorskan Crusenstolpe måtte inför Kongl. Hofrätten varda edeligen afhörde, för att bekräfta den af dem redan utfärdade och vid min besvärsskrift fogade attest. 1 afseende på Hr Fogaten von Schoultzs invändning, att Apelholm genom ständiga försummelser ådragit sig det öfverklagade straffet; anför Apelholm för att vederlägga sådant och visa, att handlingen var ett våld, endest och allenast härledt från begäret att hämnas på den i hans ögon alltför blida vaktaren öfver Hr Assessoren Crusenstolpe, följande: Jag kan med desto större tillförsigt yttra detta, som Hr Fogatens uppgifter om af mig visade oordentligheter äro för tillfället skapade ech, så snart de närmare undersökas, genast förlora all kraft. Under min tjenstetid som fångvaktmästare vid Stadhushäktet inträffade icke ett enda rymningsförsök, ss —A — t——t— IRS — AL XT... MN fan lat oo hamnsdan utan att cowara