Aftonbladet – 1 oktober 1841, sida 2

FERREREISESSERESERESEESEERASESS — Han excellerar i ingen. — Nå, det är konstnärs-orättvisa. Hans fältslag i palatset Doria är ett mästerstycke. ans kolorit är falsk... Hör du? hör du? musiken tystnar, balen är slut... i till Strada Balbi. Eee Komstillbakea — Det är blott ett intermezzo, man kan icke oupphörligt dansa, nu hvilar man ut, för att fortsätta balen till dagens inbrott. j — Ja, de andra, men hon? — Hon? Hon kanske också. Hvad tycker du om frescomålningarne af Perino de Vaga? Alskar du hans talang? Nej; den är låg och grof i utförandet... Musiken börjar icke ånyo, det är slut, slut! — Den skall åter börja --Jag vill göra dig en skänk; den sista målning som återstår mig, det är en helig Jungfru, af Giordano... — Kom, kom till Palatset Duruzo. — Hvad säger du om Giordano? — Han är en färgkluddare, en målare för galererna... Håll din målning för dig sjelf.. Min Gud, hvilken ryslig dag! Kyrkan, rökelsen blommorna, Ave maris stella, hafvet, bönen fe. sten, kärleken, 0, den obevekliga kärleken Det är en dag upphettad med afgrundens flammor för mig, och balsamerad med paradisets rosor för andra... Kom, till Durazo, kom! De gingo åter upp för den trånga gatan San Ciro och satte sig på ett marmorblock, som man bearbetade för palatset Terra. Balmusiken ljöd ånyo; men på terrassen var mindre larm, mindre folk, mindre glädje. — Detta är balens upplösning, sade van Dyck med tonlös röst; det är ock min. Han sprang upp. Se der, betrakta de fyra fönsterna, som nu tillslutas ... Vet du hvad detär för ett rum? ... Jag vet det, jag, det är herrens rum. Grefve Palavicini, är du min vän? — Din vänskap är allt, hvad som blef mig öfrigt af min förmögenhet; vid den håller jag mig fast.