Aftonbladet – 29 september 1841, sida 2

kommen kusin Ulla, och se småplåeket, välkom aa allihopa! Anders, Petter ! ropade han me stentorsstämma, skom hit och bjelp in sakerna var så goda, kusir och bror, stig på, kruse inte alla krus ä sönder här i huset — se så — fol! först och sen de som bättre -ä.v Gubben förd oss direkte in i det så kallade förmaket, ett tem ligen stort rum med en soffa på långväggen oci en liten spegel med krusig ebenholtzram hän gande i ena vrån. Var god sitt ner kusin Ull; jag skall gå och se efter hvar mor båller bus Nu gick gubben och vi fingo rikelig tid att s oss omkring i rummet. Ett stort slagbord sto framför ena fönstret, lastadt med en mängd blom krukor, hvilka till största delen buro myrtenträd de voro 7 till antalet, dels uppvexta och dam miga på bladen, dels ännu späda, stående unde spruckna och hoplappade glas. Väggen prydde af flera aflor i svartkrita; Gud skall veta att d icke voro mästerstycken, men pretentionern fingo rätta sig derefter, de voro frukter af bar nens flit; ty der lästes flera olika namn på den tillika med datum, då konstverket blifvit fullän dadt. Tvenre större historiska kompositione fästade mest min uppmärksamhet, nemligen: e tafla föreställande en skog, der flere granar sto do tillhopa i en klump; på en stubbe satt er Konung med krona på hufvudet och på ku framför honom låg en man klädd i harnesk, in under stod prentadt år 1565; jag kunde sålede lörstå, att det skulle föreställa Konung Evik der fjortonde, som med Guds nåde regerade då fö iden. Den andra taflan föreställde en karl, son bar en björn till en person klädd i kunglig man el och krona, således åter en kunglig person. Un