Aftonbladet – 25 september 1841, sida 2

fullständigt, eller alltför mycket bländats af vanorna från hembygden, för att kunna redigt urskilja det som de skulle uuadersöka; eller ock hafva de saknat det slags vetenskapliga underbyggnad, i förening med den praktiska kännedom om Europas egna samhällsförhållanden och sociala lif, som företrädesvis erfordrades för att Ikunna genomskåda och bedöma Nordantrikas. I Focquevilles arbete ) har numera någon tid J funnits öfversatt i Svenska allmänhetens händer. Det har här som annorstädes väckt uppseende, och äfven hos oss mött den för en politisk skrift sällsynta lyckan, att omnämnas med beröm i tidningar af alldeles olika färger. En stor mångsidighet i undersökningar och bemödandet om en fullkomlig opartiskhet i omdömen, synas vara de enda egenskaper, som kunna tillvinna en författare bifall från så olika håll. De förutsätta, att han betraktat sitt ämne från en öfver alla yttre impulser upphöjd ståndpunkt och att han förkunnat hvad han sett utan andra anspråk, än att vara klarsynt och samvetsgrann. Man kan ej heller frånkänna honom dessa egenskaper; han äger dem och skiljer sig äfven derigenom ganska utmärkt från alla andra, som gjort sig ett namn genom framställningar öfver Nordamerikanska staterna. Så vidt vi känna erinra oss, ha vi hos alla beskrifvare af Nordamerikanernas samhällsskick alltid kunnat varseblfva sakdrifvaren för eller emot, loftalaren eller klandraren; bos Tocqueville ensam ba vi träffat den partilöse domaren. Man skulle dock irra sig, om man trodde att en så opartisk författare nödvändigt måste vara liknöjd och kall vid de upptäckter han gör och de resultater, hvartill han kommer. Med Tocqueville är åtminstone förbållandet icke så, och han döljer icke heller för läsaren de intryck han erfar. Föremålet för hans betraktelser är folkväldet, under det att betraktaren sjelf synes till vanor och tänkesätt vara hvad han är till börd — aristokrat. Han lider ej sällan synbarligen vid sina facta och sin logik; men med ett slags hjeltemodig sjelfförsakelse underkänner han aldrig de förras riktighet och förtiger ej den sednares konseqvenser. När han i Europas salonger framställer hvad han funnit bland det sjelfherskande folket på verldshafvets andra sida, tycker man sig som oftast höra honom tillägga: Saken förhåller sig verkligen så, mitt herrskap; det är omöjligt att förneka det; men — jag beklagar det. Också märker man ofta, att han poetiserar starkt vid beskrifningarna på de förflutna monarkiska tiderna och tager dessa beskrifningar ur inbillningens ideal, men icke ur verkligheten. Han fördöljer ej, att två gånger två är fyra och beträdes aldrig med någon sofism, för att bevisa fem vara jemnt; men han förråder ej så sällan sin ledsnad deröfver. Måhända är det just denna inre strid hes en rättänkande och ädelsinnad, men ungdomsfördomarnes välde ännu underkastad man, som gör honom så intressant för läsare af alla klasser, och som bland la haute volee förskaffat inträde och fördragsamhet åt förkunnaren af der så oangenäma upplysningar och förutsägelser. Ögonblicket för en egentlig recension af Tocquevilles arbete i svensk -öfversättning kan nu mera anses vara förbi; men det är ej vår afsigt, att här företaga någon sådan, och har aldrig varit det. Deremot var det vår önskan, långt förr än öfversättningen utkom, att kunna framställa Tocquevilles slutsatser, i afseende på det ) De la demoeratie en Amerique, par Alexis de Tocqueville, avocat å la eour royale de Paris, Fun des auteurs du livre intitul: Du systeme penitentiaire aux tats-unis. Quatrieme edition. — Toqueville och Gustave de Beaumont reste på Franska regeringens bekostnad i Amerika, för att taga kännedom om förbättringsfängelserna derstädes. De, likasom Michel Chevalier, tillhöra det talrika sällskap af Franska vetenskapsidkare, statsmän och embetsmän, som Ludvig Filip kringsändt åt nästan alla länder och verldsdelar, för att inhemta underrättelser, som kunde tillämpas eller vara nyttiga för Frankrike. Genom de rekommendationer, hvarmed de blifvit utrustade, lyckades de Amerikanska emissarierna att få obehindradt tillträde öfverallt samt del af en mängd ofliciella urkunder, som för andra resande antingen varit obekanta eller otillgängliga. Ett ibland de väsendtligare företrädena hos Tocquevilles skrift, dess grundliga sakkännedom, låter härigenom förklara sig. REERSSRETEAEREEE RR TTT TTR — vv