Aftonbladet – 25 september 1841, sida 2

OO SEEN EEE — cErs Höghet torde ihågkommaåpn, svarade Pasquale, catt jag tillade, att de icke börde under Primer Assistentes domsrätt. cOckså är det icke för domaren jag vill göra några upptäckter; utan det är den hederlige mannen jag ger ett förtroende. aTala, Sennor, svarado Pasquale. aDu har förebrått mig att jag förvist Blanche från Castilien; du har förebrått mig att jag låtit döda Stormästaren af San Jago; du hår förebrått mig att jag offentligen lefver med en frilla. aDet är sant, Sennor., cFörst och främst vet du, Pasquale, lika litet som hela mitt rike, att Maria Padilla icke är någon frilla, utan en ung flicka som jag träffade hos min guvernör Albuquerque långt före mitt giftermål. Vi voro båda två unga; hon var skön, jag förälskade mig i henne; hon gaf vika; hon var fri, hennes heder tillhörde henne; hon uppoffrade den åt mig; jag var hennes första och blef hennes enda kärlek, De dagar, jag då tillbragte hos henne, voro de lyckligaste i min lefnad. Tyvärr blefvo de icke många. Min mor och min guvernör försäkrade mig, att mitt rikes väl fordrade det jag förmälde mig med Blanche af Bourbon. Jag vägrade det länge, ty jag älskade Maria mer än mitt rike, mer än mitt lif, mer än allt i verlden. Men en morgon då jag, som vanligt, ville begifva mig till henne, fann jag, i stället för henne, ett bref, hvari hon sade mig, att som hon fått veta att hon var ett hinder för Castiliens lugn och mina undersåters lycka, hade hon öfvergifvit Sevilla för att icke mer återvända dit. Der är hennes bref, läs det, och säg mig hvad du tänker derom., Konungen lemnade Pasquale härvid ett bref och väntade med tystnad tills han läst det. Sedan det skett, återlemnade Pasquale det till Konungen och sade: