Aftonbladet – 24 september 1841, sida 2

baka för en så himmelsskriande orimlighet. Denna riksdag blifver säkert i historien namnkunnig för sina propositionsvägringar; men en dylik afhördes icke just i det enda fall, der den torde hafva varit på sitt ställe. Propositioner hafva blifvit vägrade å Utskotts-betänkanden, ehuru grundlagen blifvit af den auktoritet, som äger tyda grundlag just i dylika fall, nemligen Konstitutionsutskottet, så tolkad, att vägran icke kan äga rum å utskottsbetänkanden. De fall, der en dylik vägran deremot kan och bör ske, äro när gjorda förslag, d. v. s. motioner finnas stridande mot grundlagen. Någonting skarpare stridande mot grundlagen torde väl icke finnas, än förslag om åter upptagande af en redan afgjord fråga vid samma riksdag. En vägran al remiss å Hr Rydins motion hade således haft den från de vanliga proepositionsvägringarna skiljaktiga egenskap att vara laglig och väl betänkt; men der afhördes ingenting sådant! — Detta hörer till innevarande riksdags karakteristik; ett envälde, som de af regeringen utnämnda talemännen utöfva, har blifvit begagnadt för att hindra det lagliga och nyttiga, men fcke mot det olagliga och skadliga. Hvart skall detta prejudikat nu föra 0ss? månne motsatsen en annan gång skall lyckas, t. ex. att en af Ekonomiutskottet redan behandlad och på dess förslag lagligen afgjerd fråga skall upptagas af Konstitutionsutskottet? Man får väl se; saken är ieke omöjlig, såvida nemligen förhållandet vid nästa riksdag blifver omvändt i afseende på de respektive Utskottens sammansättning, d. v. s. så vida det sistnämnde Utskottet blifver så sammansatt, att de, som derut nu se en fiende till sina anspråk, finna deruti ett stöd. Jag föreställer mig, huru sa. ken kommer att behandlas. Man hoppades förmodligen att då kunna tillvägabringa et! för de privilegierade gynnsamt Konstitutionsutskott; och man ville bereda detta en möjlig het att icke ens till Ständernas afgörande öfver lemna det hvilande grundlagsförslaget. Dett: låter sig göra, hoppades man, om ett anna Ständernas beslut fanns, som förordnade en an: nan behandling af representationsfrågan. De privilegierade kunde visserligen då aefslå utskot tets hvilande förslag; men det är utan tvilve hbeqvämare och mindre impopulärt, om man slip per att ens afslå. Ur denna synpunkt betraktade jag den Ry dinska motionen; och tiden skall visa om ja hade rätt. Det säkra är, alt denna motion ut gjorde kronan på riksdagen och dess intriger I hufvudsaken eller representationsfrågan, måst jag utbedja mig att få yttra några ord, efter som en tillfällighet gjort, att jag varit frånvarande, d denna fråga förut diskuterades i Ståndet. Ja; anser mig, såsom jag redan nämnt, pligtig att protokollet förvara mina tankar derom, på de mina kommittenter må se, att jag icke vari likgiltig för folkets vigtigaste angelägenhet. Ja; känner noga mina kommittenters tänkesätt der om och är således storligen förundrad, om di närmaste grannarne kunna tänka annorlunda Detta måste de dock göra, eftersom deras om bud, Eric Jansson och Olof Persson, kunnat an se sig föranlåtne att förena sig med det parti som motarbetar representations förändringen ty jag vill icke och bör icke förmoda, alt desst både Ståndskamrater låtit af de grundlösa far -hågorna oech förespeglingarna, så inom som uton Ståndet, beveka sig att gå emot den hos kom mittenterna rådande öfvertygelsen. Det är dessa farhågor och förespeglingar, son jag måste närmare taga i betraktande. Hvac som egentligen bärutaf skall angå oss, finne nedlagdt uti medbrodern Strindlunds och någr fleras reservationer. Dessa reservationer syna hafva väckt synnerliga sympathier på vissa håll just der samme reservanters föregående betänk ligheter haft ett sådant inflytande, att åtskillig af Ständerna redan beslutna nyttiga förändringa blifvit om intet, t. ex. den vigtiga förbättringer uti 15 S. RiksdagsOrdningen. Det är besynner ligt, att ett litet Kotteri inom Ståndet skall utöf va ett inflytande ech vinna ett gehör, hvara hela Ståndet icke fått hugna sig. Om Ståndet, d. v. s. den ojemnförliga plura: liteten, velat framställa sina besvär och bekym mer, så har tillträde blifvit vägradt; om stånde på laglig väg ingifvit sin framställning, så ha på år och dag intet svar kunnat erbållas. Mei om lilla Kotteriet söker insinuera någon tin; emot Ståndets beslut, då stå alla dörrar öppna Hvad det vid sådana tillfällen må hafva att för mäla, är oss icke gifvet att känna; men den of vanbeskrifna olikheten i mottagning; synes bevi sa, att hvad de enskilda deputationerne hafv att andraga, icke är öfverensstämmande me hvad Ståndet skulle velat andraga, och som ä — ———soooco—s-—r-rserccesue——!AHXXAxX2xX 2 Lör SS I FL. —f1:s haxnra: man dat tillkamm as