Aftonbladet – 24 september 1841, sida 2

Om det behagar er, nådiga herrar, sade Pasquale, :å kan jag låna er några af mina och mia sons kläder, hvilka, ehuru grofva, likväl iro bättre än edra egna, som kunna torka öfver natten.n Om det behagar oss, vår gode värd! Jag tror i sanning att ett sådant förslag aldrig afslås af en genomvåt jägare; Skynda hit med kläderna, ty jag ser der en aftonmåltid uppdukad, och jag vill förlora så litet tid som möjligt, innan jag företar en granskning deraf.n Juan Pasquale öppnade dörren till ett litet rum, der en säng stod bäddad och en brasa brann i spiseln; derefter framdrog han ur ett skåp kläder och linne, lade dem på sängen och lemnade sina gäster allena. De båda jägarena började genast sin toilett. Nå väl, Fernando,, sade Don Pedro, tror du att jag skulle blifvit bättre emottagen, om jag sagt mitt namn? Enda skilnaden hade varit,, anmärkte hofmannen, att vår värd kunnat visa mera vördnad, men icke mera bjertlighet., Det är just denna hjertlighet som behagar mig. Jag har ofta under mina utflygter dragit god nytta af de råd och upplysningar man gifvit obekante, men a!drig af de loford man slösat på konungen. Jag vill prata litet med den hederlige mannen., . Det blir inte svårt, Sennor, och jag tror på förhand, att ni kan vara säker på upprigtigheten åf hans ord., Nå, låt så ske, svarade Don Pedro. . Di de nu ombytt kläder, återvände de till det rum, der bordet var dukadt. Hvad vill det söga?, sade Konungen. Det är endast dukadt för tyå? Väntar ni då några flere följeslagare ? frågade Pasquale. Nej, Gudske lof; men ni och er familj, har ni redan ätit?