Aftonbladet – 21 september 1841, sida 2

Fåfängt skulle ock denna lära predikas för arbetaren. Hans ställning i lifvet är sådan, att han ej kan deraf förvillas eller för de granna orden förledas, att förbise saken. Ej utan skäl heter let, alt nöden är en god lärmästare. Vi inse, vi äro rödgade att inse, och erfarenheten under de sista sexton åren har all.för sorgligt hos oss inskärp: denna insigt, att om de produkter af vårt arbete och vår flit, som hitintills fyllt inhemska förbrukningens behof skulle hädanefter utifrån hemtas, så vore vi ock med detsamma utan arbete och sysselsättning, hvilket, då arbetskraften är vår enda rikedom, vårt erxda kapital, vill säga detsamma, som att vi med friska armar och håg att arbeta, skulle med hustrur och barn vara bragte till tiggarstafven och kastade på fattigförsörjningen. Denna på en gång utsigt och insigt är för oss fattiga arbetare så säker och så gifven, att intet kan rubba den, och hade de som prisa den der allmänna införselfriheten och låga tullafgiftens nytta och förträfflighet, så nära till hands som vi den der läromästaren, nöden, hvilken genast kunde undervisa dem med egen erfarenhet ur den nya lärans halt och verkningar, så skulle de säkerligen icke vara så fardiga att annamma den. Denna lära var för våra fäder okänd, och ryktet har förkunnat oss, att den skulle vara af utländskt ursprung och utifrån hit införd. Men det synes oss som sjeifva läran skulle gifva ett nytt intyg om sanningen, att icke allt utländskt är godt derföre att det är utländskt, ehuru Svensken ofta är alltför fallen att så tro, och att liksom mycket främmande kram hvilket den nya lärans inflytelse under de sednare åren införskaffat i Sverige, döljer under en glittrande yta och biändande appretur ett dåligt arbete, samt ringa fasthet och sammanhang, så är förhållandet äfven med läran sjelf. Att vår olycka, vår undergång skulle blifva följden, om med denna läras antagande till grund och ledning för tullförfattningarna, de tillfällen till arbete och förtjenst vid inhemska fabriker, som nu bereda oss och våra familjer en tarflig utkomst, öfverflyttades i utländska händer, kunna vi i underdånighet icke anse ringaste tvifvel underkastadt; men exemplen, som gifvas oss just af de nationer, ifrån hvilka den omförmälda läran skall till Sverge vara införd, styrka oss i den förmening, att antagandet af denna lära, ej eller för det allmänna. för hela samhället skulle vara mera gagnande och båtande. Ty, om enligt den utländska läran det icke är nyttigt och helsosamt för en nation, att sjelf framalstra och tillverka c. --hvarföre lefver då utlänningen sjelf icke efter sin lära, c. Vi hafva väl hört den trösten frambållas för oss, att om Svenska fabrikerna gingo under, så vore i alla fell för oss öppet, att med arbete i andra näringsgrenar söka vår utkomst. Men denna tröstegrund lofvar mycket och håller litet. För dem som användt en mängd år att lära och ivöfva ett yrke, är det ej så lätt att öfvergå till ett annat och förvärfva nog skicklighet att deraf säker bergning kan vinnas. Dessutom äro tillfällena till arbete ty värr icke så rikeliga som det föregifves. De flera hundrade arbetare, som i hufvudstaden blifvit utan sysselsättning de sednare åren genom så många bomullsfabrikers nedläggande, i följd af oblida konjunkturer, hafva på ett alltför beklagligt sätt fått göra denna erfarenhet, och då tre klädesfabriker, för knappast mer än ett år sedan upphörde att drifvas, och lemnade ett talrikt antal arbetare utan sysselsättning, var det endast E. K. M:ts aldrig hvilande barmhertighet och frikostighet, som räddade de olycklige arbetslöse undan hungersnödens elände och fasor. Många Svenska arbetare vid fabrikerna och handtverkerierna, hafva vistats utrikes för att vinna öfning och fullkomnad kännedom isina yrken; många utländska arbetare äro likaledes vid Svenska fabrikerna anställda; och på dessa vägar har detly-kats oss, att äfven utan läsning och lärdom inhemta några begrepp om arbetarnes och fabriksindustriens ställning och vilkor i andra länder, samt att dermed jemföra Svenska arbetarnes och slöjdflitens förhållanden. Härvid förekommer först det hårda luftstrecket, med sin stränga köld och sina långa mörka höstar och vintrar, hvilka här i Svcrge föranleda många ound vikliga behof, okända i sydligare, varmare klimat; hvarigenom så väl lefnadskostnaden för arbetarne och handtverkarne, som sjelfva fabrikantens kostnader ökas; jemte det att en karg natur vållar större dyrbet å lifsmedlen och derigenom äfven i sin mån gör arbetet och tillverkningen dyrare. Mea utom dessa vigtiga omständigheter, gifvas också flera an dra, som sätta den utländska fabrikanten i stånd att tillverka med mindre kostnad och att sälja varan till lägre pris, såsom t. ex. en större rikedom, med vida ymnigare penningetillgång emot låg ränta, lättare, oftast kontant afsättning, samt en, i stora folkrika stater, uti långt större skala möjlig fabrikatiorn, m fl. andra. Utaf alla dessa omständigheter i förening. hvilka verka derhän, att den uländska fabrikanten kan undersälja den Svenska, i trots af all omtanka å den senares och den mest ansträngda flit å hans arbetares sida. har den slutsats i underdånighet synts oss ovilkorligt följa: att så länge Sveriges klimat icke undergått en väsentlig förändring, och öfrige här uppräknade förhållanden fortfara att vara desamma som nu, den Svenske arbetaren och fabrikanten behöfva uti tulllagarne ett kraftigt skydd emot den utländska medtäflan, både i laglig och olaglig väg, så vidt Svensk industri skall kunna bestå och de som i fabrikshandteringen sysselsätta sig skola ega en tarflig bergning. S. All. Nåd. Konung! Ett sådant verksamt och kraftigt hägn är det, som undertacknada undard2niaact hänfalla om att Frs