Aftonbladet – 18 september 1841, sida 2

nom i andra kindbenet, samtsi sådan afsigt med knif i handen sprungit efter Gadd, och hunnit honom vid trappan till fabriken, men å öfversta trappsteget snafvat omkull och, vid det han utsträckt handen. för att taga emot sig, af våda, med knifven, träffat Gadd i högra sidan. Vid andra undersökningen d. 5 Mars 1840, sedan Sundström förut återkallat nyssnämnde bekännelse, uppgaf han, att han väl sett huru Lindqvist skurit Gadd i ansigtet, men ej haft någon delaktighet uti våldet emot honom. Den förra bekännelsen hade Sundström gjort, för att freda Lundberg, emot hvilken vid Kommendantsförhöret det mest besvärande förekommit. Sundström hade nemligen setat i en cell midt öfver Lindqvists cell ock af honom, genom samtal i värmeröret, fått veta, att Lundberg vore oskyldig, men att Lindqvist ej ville påtaga sig brottet. Sundström hade derföre, i hopp om att blifva bemådad, påtagit sig brottet, emedan han åtminstone hade någon kännedom om att Gadd skulle skäras. Lindqvist sade, att han och Sundström, för att slippa korrektionsinrättningen, hade öfverenskommit om att skära hvar sin medfånge, nemligen Lindqvist, Eklund, hvilken han HNatade för dess sqvalleraktighet, och Sundström, Gadd. Derefier hade så tillgått som Lindqvists första bekännelse innehåller, intill dess Gadd efter stynget i ansigtet flydde undan. Då hade. Lindqvist satt efter Gadd, i afsigt att skära Gadd äfven i andra kindbenet. Några steg ifrån porten hade Gadd vändt sig om och kastat stenkruset emot Lindqvist, som då huggit till, men icke nått upp till Gadds ansigte. utan trälfat honom i veka lifvet, emedan Gadd just i samma ögonblick sprungit upp på en stenmur. Uppgiften att Gadd blifvit sårad i trappan, förklarade Lindqvist ogrundad. Öfverenskommelse om en sådan falsk berättelse hade blifvit träffad emellan Sundström och Lindqvist uti de celler, der de hvar för sig höllos arresterade, på sätt Sundströms bekännrelse innehåller. Lindqvist ville erinra sig att Sundström först väckt fråga om berörde falska uppgifter, af orsak, att korrektionisten Lundberg icke måtte oskyldigt misstänkas för det dråp Lindqvist begått, men förnekat, och att Sundström med visshet hoppades blifva benådad. Vid tredje undersökningen, efter det Kongl. Maj:t upphäft föregående utslag i målet, uppgåfvo: Sundström: att, sedan han ech Lindqvist sönderskurit kättarne, efter förut träffadt afta!, oth Sundström anrtändt väfnaden, hade de gått ned från fabriken, dervid Lindqvist sagt: efter vi nu satt oss i spektakel, skall jag äfven märka Gadd, hvartill Sundström svarat: det får du göra sjelf.; och vidhöll för öfrigt hvad ban uppgifvit vid andra undersökningen. Lincqvist: att han ej haft ovänskap till Gadd, förrän d. 24 Februari, då Lindqvist sett Gadd spela kort bakom sin väfstol och sönderrifvit korten, hvarföre Gadd hotat Lindqvist att passa honom. Då Gadd om aftonen träffades vid fabriksporten, hade Lindqvist, under yttrande: står du bär din djefvulp, tagit honom öfver ansigtet med en knif, dock utan någon förut fattad afsigt att skada Gadd, helst. efter aftal med Sundström, Lindqvist skulle skära Exlund och Sundström Gadd. Gadd hade då börjat fäkta med ett stenkrus mot Lindqvist, och dervid förflyttat sig till stenmuren, och justi detsamma Gadd steg upp på densamma, kastat kruset emot Lindqvist, hvilken i samma ögonblick huggit till med knifverm och träffat Gadd i veka lifvet på högra sidan. Lindqvist nekade i början af denna undersökning, att svara på Domstolens frågor, gjorde sin berättelse med synbar likgiltighet och mycken obestämdhet i uttrycken. I åtskilliga delar återtog han den stundom och motsade sig sjelf flere gånger. För bevisning i målet kunde endast korrektionister afhöras, emedan inga andra än några bland dem varit närvarande vid tillfället. Af dessa hafva följande varit på ed afhörda, nemligen : : Arbetsfången Weström (dömd till arbete för försvarslöshet), hvilken vid alla tre undersökningarne vidhållit följande uppgifter: Sedan arbetsfången Sangnier en dag före händelsen blifvit arresterad, säsom det förmodades, efter angifvelse af Gadd, hade Lindqvist och Lundberg d. 20 derom samtalat och yttrat: att de på ett eller annat sätt skulle komma åt Gadd. Lindqvist hade äfven sagt: om jag kunde slippa se Gadd, blefve jag ej rasande. Den 21 Februari hade Lindqvist, Lundberg och Sundström äfven haft ett tyst samtal sins emellan. Arbetsfången Rick (försvarslöshet) uppgaf vid första undersökningen: att han bemärkt Lindqvist komma, åt det håll der Gadd uppehöll sig. springande öfver fabriksgården och skrika: djefvul, djefvul, hvar är den svarta rackaren? hvarpå Gadd, sedan Lindqvist närmat sig honom, ropat: aj, aj, aj, han skar mig.. Gadd hade då genast sprungit undan tillfabtriken: ocH Lindqvist följt tätt efter honom. : Vid andrd undersökningen tillade Rick, att han, efter det Gadd blifvil sårad i ansigtet, sett Lindqvist springa efter Gadd öfver fabriksgården och hugga åt Gadd med. en blottad knif, dock utan att Rick, i anseende till skymningen, kunnat förmärka, om: Gadd dervid träffades af Lindqvist. Arbetsfången Bennick (straffad för första resan snatteri) uppgaf: att, sedan Lindqvist sprungit frans emot Gadd och denne klagande flytt sin väg till fabriken, icke allenast Lindqvist, utan äfven Sund ström, förföljt Gadd dit. Arbetsfången. Flöda (straffad för snatteri) afhördes vid tredje undersökningen, och uppgaf: att han sett Tondrvjst Aajfva Rad 4 vet i ANsSigtet. Gadd hada