Aftonbladet – 18 september 1841, sida 2

Po Å Pad ————se—6r5 ne Der har ni: edra: pengar igen och nu äro vi qvittp ! Några guldstycken rullade härvid kring salsgolfvet. Arehibald satt en stund tankfull och betraktade efter: hvarändra alla de närvarande. Derefter fattade han Wilkinss kand, som han kramade dugtigt. Gosse,, sade han, jag har haft orätt; Men vi gammalt folk, :ser du, äro benägnare att tro det önda, än det goda. Jag har varit orättvis mot dig, det är sanntj iden tänk icke illa om mig för det. Gudula skall söka förmå dig glömma. min orättvisa.s i fr Nu smällte den is,:somomgaf Wilkins kraftfulla själ; han kramade i sin ordning gubbens hand, utan att säga ett ord, och en stor tår framträngde ur hans öga. Gudula fortfor att med. smekningar öfverhopa sin mor, hvilken, halfqväfd deraf, sträckte fram armarna liksom att begära hjelp. Låt oss nu gå; allt är i bästa ordning, sade Duldof; ni har gjort rätt i, mäster Archibald, att belöna denna käcka gossen: han är en djerf och skieklig fiskare, det svär jag på, och han bar väl förtjent priset. Jag har sett bonom kämpa mot vind och vågor på ett ställe, dit jag inte vågade mig, jag, som eljest är en gammal sjöbjörn, och jag var mycket ledsen öfver att belöningen — —— Men låt oss inte mer tala derom, utan om pni nu, mäster Arehibald, har en sill och ett krus öl att ge 058 — — Ja, ja, gån i trädgården med mina fiskare, sadeATehibald bjertligt, och drieken min och VG Nk Läckt folk allesammans, INSER ål; J ären