Aftonbladet – 18 september 1841, sida 2

en tung guld-medalj;. försedd: med staden -Amsterdams vapen; Gutula upphäfde ett glädjerop och omfömnade med Niflighet. sin mör, som var förvånad öfver denna händelse, hvars, anledhing hon ej förstod. Den gamle skeppsredaren kände alla sina begrepp: förvirrade af denna nya tilldragelse. Han sänkte sig ned på stolen, och sade långsamt: HE De vilja säkert göra mig galen ;) men derefter tillade han, vändande sig till Duldöf: Hvad betyder då ...? ; LL Saken är helt enkel, svarade sjömannen. Wilkins hade: icke tagit en Fårio för en sill; jag visste nog, jag, att han inte var i stånd till ett sådant slarf; men en elak, afundsjuk menniska har begagnat sig af mörkret ... vÄr det sant, Duldof, hvad ni säger ?, Det är sant!, ropade Simson, slagskämpen, som nuhelt oväntadt framträdde bland sällskapel; det är så sant, som atl jag kastade sillen i sjön; men Wilkins vet huru bittert jag ångrat milt fel, och hvad jag gjort, för att förbättra det. Han har förlåtit mig, och den verkligt skyldige står här. i Nu vände han sig tll Rolly, som blek och darrande stammade honom i Hat: Din uslivg, du glömmer — — —V Jag glömmer ingenting, sade Simson högt; ni har gilvit mig fem Louisdorer för det jag skulle tiga och när jag kom i land, har jag blött något af de der pengarna på krogen; men när samvetsqvalen kommo på mig, vid åsynen af Wilkins förtviflan, talte jag om saken för alla de här käcke karlarne och de salade ibop ät mig för att fylla bvad som brast i sunaman. , r: