Aftonbladet – 18 september 1841, sida 2

Till öfrige delar af Rikets Ständers förslag till: peciella tullbestämmelser, för så vidt desamma bordt Mifva föremål för Kommerskollegii och Tullstyrelens yttrande få Kollegium och Tullstyrelsen till-T tyrka nådigt bifall, och dervid, med hänsigt till ullinkomsten, i underdånighet upplysa, att, då de detta afseende hufvudsakligaste artiklarna, såsom kaffe, salt. socker, tobak och vin, blifvit af Rikets ständer lemnade utan ändring, någon väsentlig skilnad emellan den närvarande och en blifvande tullippbörd för importen icke af Ständernas förslag med je deri af Kollegium och Tullstyrelsen nu tillstyrkts modifikationer synes vara att befara, till stöd för hvilken förmodan jemväl må kunna åberopas de af Bevillningsutskottet, vid dess betänkande N:o 30, ingående beräkningen af sjötullsmed!en, m.m., uppgjorde kalkyler. enligt hvilka hela den minskning, som förmodades genom de vidtagne förändringarne den redan förut i nåder beslutade nedsättningen exporttullen på stångjern inberäknad — blifva en följd, skulle uppgå till endast 248,758 Rdr 11 sk. 3 rst, hvilket dock i någon mån ansågs kunna blifva fylldt genom den tull, som kunde komma att nflyta för de bittills förbudne varor, hvilka Rikets Ständer till ineller utförsel, mot stadgad afgift, nedgifvit. (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGS OCH POLISSAKER. Under loppet af sistlidet år omtalades uti AfjIonbladet, att korrektionisterne Sundström och Lindqvist blifvit, genom Kongl. Maj:ts utslag d 29 Nov. 1829, dömde, Sundström att mista lifvet, för det han d. 24 Febr. kl. 8 på aftonen nämnde år, sönderskurit kättar 1 fabriken å Låvgholmen, antändt välnader och derefter stuckit korrektionisten Gadd, med knif, 1 högra sidan, så att denne d. 9 påföljande Mars aflidit; Lindjvist till 40 par spö, för att han vid samma ullfälle sårat Gadd i ansigtet, samt äfvenledes förstört och antändt väfnader. Det berättades ock att, sedan Lindqvist utstått sitt straff och Sundström skulle af Fångpredikanten Holmgren beredas till döden, så återkallade han, Sundström, sin bekännelse, sade sig vara oskyldig till dråpet å Gadd, och angaf Lindqvist såsom baneman: Härom anställdes förhör med Lindqvist, som nu erkände sig vara skyldig ull dråpet. Kämnersrätten anställde nu ny undersökning vid Långholmen d. 5 Mais 1840, då Lindqvist vidhöll, att han gifvit Gadd stygnet i sidan. Några bland arbetsfångarne, som vid förra ransaknivgen afhördes, ändrade äfven i väsendtlig mån sina uppgifter. Detta anmältes hos Kongl. Maj:t, som genom bref d. 9 Juni sistlidet år upphäfde förerående besluten, angående Sundström och jemväl angående Lindqvist, så vidt det rörde dråpet å Gadd, samt förordnade ny ransakning, som börjades vid Kämnersrätten d. 7 påföljande Augusti. Kämnersrätten ansåg då bevisningen icke vara så tillförlitlig, att någondera af dem borde fällas till ansvar för dråpet å Gadd, men Hofrätten och vidare Högsta Domstolen dömde Sundström skyldig. Denna skiljaktighet i domstolarnes åsigter är redan anmärkningsvärd, men än mer väcker det uppmärksamhet, att Sundström blifvit förklarad saker, och hans ansökning om nåd afslagen, då man finner att inga andra än korrektionister kunnat, hvilka vid tillfället varit närvarande, om saken vittna, samt att deras berättelser och de anklagades uppgifter äro mot hvarandra så stridiga, att icke en gång en jury skulle våga uttala ordet skyldig öfver en af dem. En berättelse om hvad under ransakningen förekommit, lärer således icke läsas utan intresse. Vid det Kommendantsförhör, som hölls straxt efter tilldragelsen d. 21 Juli 1839, bekände Sundström och Lindqvist, att de, för att blifva fria från korrektionsinrättningen . öfverenskommit att dels tända eld på korrektionsinrättningen, och dels med knif såra Gadd, och uppgaf Lindqvist tillika, bvad Sundström förnekade och Lindqvist sjelf sedermera återtog, all en annan korrektionist, vid namn Lundberg, varit delaktig deruti. Till och med tvänne korrektionister, folst och Warpman, intygade, att de sett Lundberg gifva Gadd hugget i sidan. Vid första ransakningen aflade Sundström och Lindqvist följande bekännelser, hvilka de äfven hos Hofrätten och Kongl Maj:t vidhöllo. Lindqvist berättade. att efter det han och Sundström nedkommit på fabriksgården, hade de derstädes träffat en person, hvilken de trodde vara arbetsfången Eklund, och .emedan Lindqvist förut fattat beslut att hämnas å Eklund, för det han skulle sprungit med sqvaller, hade han med en knif tagit Eklund öfver ansigtet.v Då den sårade dervid gifvit till ett arskri,; hade Lindqvist igenkännt honom vara Gadd, hvilken sprungit undar: till fabriksbyggnaden, och i detsamma emot Lindqvist kastat ett stenkrus, hvarpå denne ock Såndström förföljt Gadd upp i träppan till fabriken, der Lind? qvist sett Sundström tilldela Gadd ett stygn i, högra sidan. Sundström. Efter det Gadd fått såret i ansigtet och derpå flytt undan fram mot fabriken, samt på halfva vägen vändt sig om och kastat stenkruset mot Lindqvist, hade Sundström häröfver blifvit ytSP fa VAN IE Re RR Oh a