Aftonbladet – 18 september 1841, sida 2

Om Wilkins lemnar detta hus, min far, si måste jag äfven lemna det, ty jag är hans tro: lofvade.n Förskräckelsen, vreden och öfverraskninger hade nått sin höjd hos alla de närvarande. Mo. dren steg upp med en utomordentlig ansträng. ning, för att qvarhålla sin dotter. Den gamle köpmannen hotades hvarje ögonblick af sim qväl. da förbittring med ett slaganfall. Gå din vägb: upprepade han, i det han tug gade pipäns munstycke mellan tänderna. Jag ärnar inte gå, mäster Archibald, återtog Wilkins kallt, utan att hafva verkställt de uppdrag, som fört mig bit. Wilhelm Duldof jemte en deputation från fiskarena, äro i träd gården, och begär att få tala vid er f Låt Wilhelm Duldof komma in; men gå dv din väg! Jag går, så snart Wilhelm Duldof tala med er.n Dervid gick han till dörren och gjorde et tecken, och den gamie Duldof inträdde aktningsfullt, åtföljd af några sjömän. Han närmade sis till Archibald, som var alldeles bestört öfver denna visit i närvarande ögonblick och sade med en hjertlig öppenbet, i det han tog af sig hat ten, som gömde ett hvitt och vördnadsvärd! hufvud: vUrsäkta, mäster Archibald, att jag stör er men, som ordspråket säger: misstaga sig är me sen skam. Jag har fått höra, att den bär yng lingen, dervid pekade han på Wilkins, Sbättre än jag, förtjent priset för fisket, och derföre ha jag velat öfverlemna honom det i er närvaro. Dervid räckte den gamle fiskaren it Wilkin