Aftonbladet – 11 september 1841, sida 2

Ut SCUNSIIE VAICH OMGE UNO tydligt lagt I dagen, sedan 44 år predikat ett korståg emot dem, som gjort sig skyldiga till den förbrytelsen att afskaffa korporationsoch test-akten, och som genomdrifvit eller föranledt katholikernes emancipation, den Irländska eller Engelska kyrko-reformen o. s. Vv. 53) En stor dels af folket fiendtlighet emot den nya fattig-lagen, som visserligen i praktiken är hård och ofta grym, och som uppväckt mycken opposition emot ministrarne, fastän lika så många af de inflytelserika Tories, som Whigs, förklarat sig för upprätthbållandet af den impopulära lagen. 4) Missnöjet hos en stor del af de radikale, hvilka ansett ministrarnes åtgärder alltför litet genomgripande, och som antingen af en Tory-styrelse, kontrollerad af en kraftfull opposition, hoppas flere materiella förbättringar, än det var Whigs möjligt att genomdrifva, eller som tro att en Tory-förvaltning måste stämma allmänna tänkesättet till fördel för de radikales eget system. Bristen på enhet i alla dessa elementer visar sig vid första anblicken, och de svårigheter, sow härigenom uppkomma för ett konservatift kabinett, minskas ingalunda genom de stora ansträngningar, som hvarje fraktion af det segrande partiet gör. Dessa sträfvanden voro så vidsträckta, att hvarje serskildt parti, med fullkomligt förbiseende af den omständigheten, att en så afgörande seger endast kunde vinnas genom samverkan af alla de ofvan antydda medlen, tillskrifver sig ensamt framgången, och således vill se sina intressen gjorda till ensam uteslutande norm för förvaltningen, ja, till och med gjort antagandet af dess eget program till vilkor för dess understöd åt styrelsen. Hvad som nu lifvar de serskilda kathegorierna såsom tro, det kyrkliga partiets önskningar, monopolisternes åsigter o. S. V., finner åter föga sympathi hos de praktiske statsmännen inom Tory-partiet, i hvilkas händer styrelsen nödvändigt måste falla, och hvilka sjelfve alltför länge befunnit sig vid rodret, för att kunna se någon garanti för stabiliteten af en förvaltning i beviljandet af exklusiva fördelar. Under det de konservative till största delen inskränkt sig till beskyddandet och utvidgandet af de intressen, som ligga dem närmast, merendels med förbiseende af det allmännas behof, finnes det dock äfven inom detta parti män af djup insigt, hvilka icke äro så förblåndade af den ögonblickliga segren, att de förbise, att Wobigs nederlag är att tillskrifva deras oförmåga att genomdrifva åtgärder, som lände till den större massans af folket väsendtliga bästa, och som isynnerhet vilja se en Tory-förvaltning grundad på basis af lämpliga anstalter för de arbetande klassernas väl, hvilka utan mål och hopp dagligen gå en allt mer och mer mörk framtid till mötes. Tillståndet inom de arbetande klasserna, hvilka isynnerhet i manufaktur-distrikter befinna sig utom allt sammanhang med landets beståndande instituter, och af hvilka klasser regeringen endast då tager notis, när de, blottade på alla medel att subsistera, falla i händerna på den nya fattig-lagens kommissarier, hvilket blott alitför ofta blir fallet i anseende till den fullkomliga bristen på all organisation och den oundvikliga fluktuationen i handeln, och derigenom i manufakturerne och fabrikerne — denna de arbetande klassernas belägenhet har mycket bidragit till Whigs fall, och det felas icke män bland de konservative, som, med fullständig kännedom om det svåra i uppgiften, dock icke vilja fritaga ministrarne af deras parti från lösningen af densamma. Karakteristisk är i detta hänseende ett yttrande af Richard Oastler, under ett samtal med Lord Ashley, hvilken står i nära beröring med Sir Robert Peel. Milord, sade Oastler — sedan han i varma uttryck skildrat de arbetande klassernas belägenhet, och gjort honom uppmärksam på deras tålamod, dygder och lidanden — efter alla edra segrar vid de sista valen, hvilka voro lika öfverraskande för vänner som för fiender, tror sig måhända edert parti vid målet för dess önskningar, och för lång tid i orubblig besittning af makten. J stån icke desto mindre vid branten af en afgrund, som måste uppsluka eder, såvida J icke gören någonting väsentligt till fördel för den större massan af folket. Om Tories denna gången misskänna sin kallelse, om de visa sig lika litet i stånd att sympathisera med folkets känslor, önskningar och behof, som Whigs gjort, så skola de icke blott innan kort blifva förträngda från sina embeten, utan de skola aldrig mera förmå resa sig ur det djup, hvari deras blindhet skall störta dem; de skola förgätas äfven till namnen. Oastler är konservatif, och likväl känner ingen bättre än han de arbetande klassernas ställning. Han har gjort det till mål för sitt lif, att åt dem egna sina krafter; och hvarken förföljelse från auteriteternas sida eller afseende på hans enskilta fördel kunde förmå denne allvarlige och karaktersfaste man, att öfvergifva sin väg. Hans inflytande i manufakturdistrikten är ofantligt. Honom hade Walter att tacka för sin ögonblickliga seger i Nottingham, och kraften af hans ord, hvilket sedan flera år tillbaka vördas såsom ett orakel bland de arbetande klasserne i Yorkshire, kan man tillskrifva, att Lord Morpeth, i trots af sin allmänt aktade karakter och sitt stora familjeinflytande, icke blef vald till parlamentsledamot för vestliga delen af detta grefskap. Oastlers verksamhet är förvånande; han leder från gäldstugan, dit hans opposition emot den nya fattiglagen t—— — ————m——————————EEEXEXÖX EEE