Aftonbladet – 7 september 1841, sida 3

j omedelbart under regeringarne, som täcktes öfver taga alla universitetets rättigheter, så att icke et spår mer finnes till det fordna oberoendet. Afve har man upphört att höra dem öfver vigtiga social frågor, och juridiska fakulteterna besväras icke me med utlåtanden öfver tvistigheterna mellan furstarn och deras undersåter. Frukten af detta statens för mynderskap för universiteterna har blifvit att an dan vikit för det yttre skenet. Ungdomen, som ick mer får vara ungdom, icke njuta af ungdomens li och rättigheter, har blifvit tvungen att antaga er mogen yta med inre råhet, och den materiella rikt ningen har tagit öfverhand, af det helt naturlig: skäl, att vederbörandes ynnest och de brödstycken som från deras händer vinka, blifvit gjorda til högsta målet för universitetslifvet. Det löjliga der vid är att höra vissa enfaldieva personer försäkra att den materiella riktningen just kommer från ung domens frihet, liksom den hade någon frihet och liksom ungdemen vore den rätta åldern för et materiellt sträfvande. Detta sträfvande kommer frår statens inblandning; den fordrar af universiteterne endast den bildning, som gagnar i det materielle lifvet, och hvarje vetenskap, hvarje riktning i un: dervisningen, som ej befordrar nämnde bildning är fördömlig. Vetenskaperne förmå icke sjelfve öfvervinna detta statens fiendtliga sträfvande, sedan rättigheten att lära (docera) vid universitetet blifvit ställd i beroende af auktoriteterne Dessa tillåta nemligen ingen annan uppstiga som lärare, än den, som visat sig undergifven i den föreskrifna riktningen, och dermed är ock källan till förbättringen tillstoppad. Kronan på detta förmynderskap är dock, att man redan i många stater uttryckligen föreskrifvit lärarne huru de skola lära; sedan man så fullständigt bundit händerna på vetenskapen, är väl ingenting löjligare, än att bek? aga sig öfver att hen nes riktning och verkningar gå ut på det materiella. ,När vin, siger den Tyska förf., jemföra våra Tyska högskolor med det fria universitetet i Brussel, så måste vi djupt blygas för vår vanmakt, och tillika erkänna, att detär friheten, som på kort tid gjort Belgiens universitet så lysande, och bristen på frihet, som så ohjelpligen nedsa tt våra egna. Såsom ett bevis på det vetenskapliga lifvet vid universitetet i Bruxelies anför förf. det af Studentföreningen derstädes utgifna A mudire de la societ des etudiants de Vusrivrsitd libre de Bruxelles som i Belgien väckt mycket uppseende. Bemälde