Aftonbladet – 7 september 1841, sida 2

— Tryckfrihetsmålet mot skriften: Strauss och Evangelierna, har i dag ånyo vid Kämnersrätten förevarit, hvarvid såväl aktor, Advokatfiskalen Fredholm, som Boktryckaren L. J. Hjerta och den enligt namnsedeln ansvarige utgifvaren Hr Strekllenert infunno sig. Det stora försöket, som läsaren af de föregående dagarnas tidningsartiklar känner, att med förbigående af namnsedeln göra Hr Hjerta till bokens utgifvare, och i sådant ändamål höra åtskillige bokhandlare, upplöste sig härvid nästan hastigare än man kunde hoppas, till en nullitet. Sessionen börjades med protokollsjustering, hvarvid några anmärkningar gjordes vid det nu upplästa protokollet. Såluvda stod t. ex. deri, att Hr Hjerta första gången hade begärt, att efter det namnsedeln blifvit aflemnad, få bortgå, och att rätten för närvarande dertill gilvit sitt bifall; hvaremot Hr Hjerta anmärkte, att han icke framställt någon sådan begäran, utan Rätten sjelfmant förklarat honom skild från målet, och att han icke heller bortgått, förr än saken den dagen var slut; men efter en stunds öfverläggning i parternas frånvaro, förklarade Rätten, att protokollet skulle äga vitsord. Vidare inhemtades af protokollet, att Hr Strehlenert sistlidne Tisdag hade bestridt Aktor rättigheten att få anställa något förhör med honom i Tyska språket, och att han genast vid namnsedelns förevisande erkänt dess riktighet och sig såsom dess utgifvare, äfvensom att Rätten antagit såsom ett af skälen till qvarstadens stadfästande, att han lemnade den obestridd, hvilket visade, att han redan en gång varit antagen som rätta parten. Hr Strehlenert upprepade nu jemväl sin förklaring i afseende härå, och då aktor sedermera skulle yttra sig, förklarade han, med anledning deraf, att han afstod från vidare talan i tryckfribetsmålet mot Hr Hjerta. Härvid var likväl fogadt ett litet fint tillägg, neml. all han förbehöll sig att, utan hinder af Hr Hjertas skiljande från tryckfrihetsmålet, få, enligt allmän lag, föra talan mot Hr Hjerta såsom den der genom bokens utlemnande bidragit till dess utspridande. Domstolen skiljde nu Fl Hjerta ifrån målet, men med öppen rätt för Aktor, att på nyssnämnde sätt föra emot Hr Hjerta den talan, hvartill han kunde finna sig befogad. Emot denna sista punkt anmälde Hi Hjerta missnöje, men fick ej hänvisning till serskilda besvär. Slutligen uppläste Aktor sitt anmärkningsmemorial, som likväl blefve för vidlyftigt att i dag i bladet intaga. Det der serskilda tillägget, som nyss nämn. des, var väl troligen endast ett talesätt, för att betäcka reträtten, emedan något ansvar för tryckt