Aftonbladet – 7 september 1841, sida 2

men ingendera delen ville bekräfta sig. Man såg barnen hela och rena, sediga och ordentliga, vid bjudningar fattades ingenting af hvad som höfdes för ett anständigt bord efter tidsens läglighet, och äfven i hvardagslag, när någon råkade öfverraska familjen under måltiden eller impromptu bjöds att deltaga deri, befanns denna väl icke yppig, men tillräcklig. Ordning, trefnad och ett vänligt, hjertligt umgänge utmärkte huset, i hvilket så mången andäktig matrona försäkrade, att välsignelsen flyttat in tillika med Brita Qvistmark. Men äfven pröfningar förestodo huset. En vådeld utbrast i staden. Den skulle varit förlorad tillika med dess invånare, om branden fått tända äfven krutmagasinet. Kaptenen kände sin pligt och använde alla sina bemödanden att afvärja denna fara. Det lyckades, staden blef räddad, men hans egendom — bostället var kronans, men husgerådet var hans och det utgjorde hela hans förmögenhet — uppgick till större delen i lågor, emedan hans fru måste använda alla sina omsorger att bärga en sjuk dotter, som med yttersta varsamhet måste transporteras till något säkert ställe. Och likväl blef familjen icke heller härigenom ruinerad. Efter ett års förlopp funnos åter de nödvändigaste möbler i rummen, det toma linneskåpet började å nyo fyllas och kökshyllorna glänste som förr af blankskurade jernkärl, interfolierade med ett och annat af koppar. Hur var allt detta möjligt? Man är nu för tiden ense, att en embetsman ogörligen kan lefva under 3 å 4000 Rdr Bko, och då får han likväl icke ba någon talrik familj; i månget hus åtgår två eller tre gånger denna summa, och man anser för serdeles förtjenstfullt, om det vid husfadrens död ej blir cession. Kapten Silfverglans hade kanske icke tredjeeller fjerdedelen af den förstnämnda summan och likväl räckte det till, likväl saknade-han och hans barn icke lifvets nödtorft, ja, en och annan af dessa be