Aftonbladet – 2 september 1841, sida 2

boden, hvaröfver skylten var upphängd, så gjorde det ens hjerta ondt, att jemföra densamma med der, som fru Katharina egde för femton år sedar uti ett af de skönaste qvarteren i staden. En icke mindre bedröflig förändring kunde man förspörja i Nells och hennes frus drägt ick så, som skulle den utvisat en mindre sträng iakttagen renlighet, nej, visst icke! Men för den som kom något närmare, blefvo otaliga lagnin gar och skarfningar synliga, och förkunnade si väl tygets ålder, som de båda egarinnornas ar betsamma ihärdighet, att bekämpa denna ålder För öfrigt arbetade fru Katharina, lika som för ut, på sitt kontor, likväl med den skilnad, att hon nu oftare hade ledighet att stå på tröskelr i sin dörr, för att se till, att intet ovanligt pi gatan passerade utan hennes vetskap. Den tjock: Nell hade under de femton sistförflutna årer växt upp till en af de groflemmade fliekor, hvil kas athletiska figurer påträffas endast i Flan. dern ; hon hade hvarken gått framåt i förtrolig het eller tillbaka i vördnad för sin matmor Hon satt blott icke numera, som eljest, med sir spinnrock i bodkammaren, utan spann i sjelfva boden, just bredvid sin frus stora länstol; orsaken härtill var ingen annan, än att det tarfliga magasinet blott bestod af ett enda rura och icke hade någon bodkammare. Bredvid Nell och hennes spinnrock satt tyst och flitigt sysselsatt med stickstrumpan en ung flicka af sällsynt skönhet, med nedsänkt hufvud och ögonen fyllda af tårar. Det var den lilla Trea, nu snart sextonårig, som,. framdragen sitt mörker, säkert skulle erkänts för den vack raste flicka i FLeyden.