Aftonbladet – 2 september 1841, sida 2

— Officiella bladet hastade i går, att för Svenska allmänheten upptäcka den nära del, vederbörande taga i det nu pågående försöket, att genom åtalet mot Strxussiska boken, få affär med Hr Hjerta. Så länge frågan, såsom Sv. Biet och dess vapendragare i Upsala påstodo, blott gällde tron och evangelium, fann officiella bladet henne så likgiltig, att det icke ens vårdade sig att låta sin publik veta, det åtal blifvit anstäldt, än mindre att vederbörligen himla sig och sucka öfver den stora våda, hvari paltaret och thronen,, råkat derigenom att en skrift, som förut lästes på Tyska, nu kan läsas på Svenska. Förgäfves klef fanatismen i Sv. Biet upp på altaret och ropade, att äfven thronen skulle störta för den der förskräckliga öfversättningen från Tyska till Svenska; thronens officiella tornväktare låtsade om ingenting, utan förnöjde i stället sina ögon med det der stora ångfartyget, från hvars taffel man hade den skönaste utsigt öfver hafvein. Men nu bragtes Hr Hjerta, hotad af chikanen, för kikaren, och då återfick det officiella både syn och talförmåga. Kan ni få Hr Hjerta fast, tänkte det officiella bladets storhertigar, se det förändrar saken,; då skola vi icke spara erinringar,, upplysningar,, sberiktiganden, eller hvad man behagar. Och dermed uppsattes genast en insänd artikel, som kallades Erinran, och väl förtjenar namnet, ty den erinrar omisskänligt, att det gamla systemet lefver och ingenting lärt och ingenting glömt. Sedan nemligen officiella bladet först refererat åtskilligt, som skall hafva passerat vid KämnersRättens andra upprop af målet, angående Straussiska boken, och dervid tillaggt några omständigheter, som likväl icke förändra det minsta a berättelsen i Aftonbladet, och hvilka Hr Hjerta så mycket mindre kunde känna, som han, vid efterfrågan derom, fick det mycket upplysande svaret, catt han skulle få veta det vid protokollsjusteringen, kommer bemälda blad slutligen til en mängd räsonnemanger, hvilka bevisa antin gen en så förvånande okunnighet om tryckfri hets-lagen eller ett sådant begär att förvränga den att man snart sagdt måste betvifla möjligheten a hvad man har för ögonen, serdeles då det svårliger kan antagas, att artiklar i ett så vigtigt mål in flyta i officiella bladet, utan Justitie Statsmini sterns vetskap och samtycke. Anledningen till det nu påbegynta försöket att hvälfva ansvarigheten för öfversättningar, til skilnad från original-arbeten, på boktryckaren bjuder man till att hemta från en alldeles n) tolkning af 4 7 momentet, som säger, at den, hvilken utgifver utländsk mans arbete el pler öfversättning deraf etc. äge enahanda rättig heter, pligter ech ansvarighet, som Författare i alla de fall, der ej i denna lag annorlund; lstadgadt är, samt att, på sådan grund, oak tadt ingifven och erkänd namnsedel-förefinnes boktryckaren skulle kunna ställas till svars en I dast derföre, att händelsevis. skriften. blifvit, så —-—-— Ä-————--—-—— Te — BIO Fn n.-m