Aftonbladet – 1 september 1841, sida 2

Imedlertid öppnade den tjocka Nell boden och skurade med en våt linnetrasa stenarne, till dess de blefvo spegelblanka. Vid första anblicken skulle man kommit i stor förlägenhet, att bestämma hvad för slags handel ägarinnorna till denna, med tusen olika föremål uppfyllda bod egentligan drefvo. För att vinna visshet härom, måste man läsa skylten, som hängde öfver dörrgalfveln och hvarpå stod skrifvet med stora, förgyllda, af tiden halft utplånade bokstäfver: RÖDA STRUMPAN. NIKOLAS DO W, GLASHANDLARE OCH KRÄMARE. För öfrigt utgjorde glasvarorne minsta delen af allt hvad boden inneböll, ty der funno köparne icke endast allahanda jerp-, koppar-, och messingskram, utsn hundradetals andra ting, såsom linne, kryddvaror, strumpor, gamla kläder, 0. 8. Vv. Visserligen kunde äfven Nikolas Dows bod, som förestods af hans moder och hustru, skryta af ett godt rykte i Leyden; man visste, att man der fann varor af synnerlig godhet och till billigare pris, än öfverallt annorstädes; korteligen, man var i hela den stadsdelen, sedan hur länge vet jag icke, van att hbemta sitt bebof utur Röda Strumpanx, hvarvid man alltid såg sig till nöjes betjenad af madame Dow, den vänliga sextioåriga, som beständigt hade en nyhet eller ett godt ord till hands för hvar och en, och vid försäljningen icke föreslog högre pris, än just hvad nödvändigt var, för att kunna sälja med någon vinst.