Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 2

Det torde här vara skäl att anföra lydelsen i 1 5 6 momentet: Författare vare ej skyldig att i tryckt skrift låta sitt namn utsättas. Ehvad han okänd vara vill eller ej, åligge honom, att tillställa boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist, med påskrifvet betyg om dessa uppgifters 1iktighet, af tvänne på orten väl kände, inom Sverige boende Svenske medborgare, hvilka åligga Författareansvar, i bändelse skriften inom laga tid åtalas skulle, och författarens namn och hemvist befunnes oriktigt uppgifae eller i sedeln saknades, eller ock författaren utan laga förfall från svaromålet uteblefve. — och i 7 momentet: Den, hvilken utgifver utländsk mans arbete, eller öfversättning deraf eller inländsk mans, som sitt namn ej angifvit, äge enahanda rättigheter pligter och ansvarighet som författare, i alla de fall der ej i denna lag annorlunda stadgadt är. Häraf synes tydligen, att emellan boktryckares åliggande i afseende på öfversättningar eller originaler icke är någon skilnad.