Aftonbladet – 27 augusti 1841, sida 2

Det återstod henne likväl, att äfven tillsluta munnen på mor Lisa och derigenom förekomma alla onödiga forskningar. Hon hade försummat att tänka derpå förut. Äfven härtill blef till-! fället henne gynnsamt. När Amalia var syssel-. satt med att draga upp rullgardinen och öppna fönstret, för att rensa luften efter den ma-! giska operationen, hade mor Lisa stigit upp, och såg nu med innerlig glädje, att den sjuka redan återvunnit styrka nog, för att sjelf resa sig upp i sittande ställning. Ack, hvad det var för en välsignad gerning! ropade gumman i sin hänryckning och slog bänderna tillsammans. Ja, det är som jag alltid har sagt: kloka mor i Rack... . Mor Lisa, mor Lisals inföll Amalia och sköt en blomkruka, som stod i fönstret, hastigt ut derigenom, jag sköt Leonoras pomeransträd ut igenom fönstret, det föll nu på terassen; skynda er, mor Lisa, och se efter om det tog skadal Gumman ilade dit. Krukan var krossad; men under det att den gamla varsamt lossade bitarne från jordklumpen kring rötterna och blåste sanden från blommorna, lutade sig Amalia ned till henne igenom fönstret och sade sakta: Jag tror att sjelfva trädet icke tog någon skada. Det var alltför väl; men ser ni, mor Lisa! om Leonora sjelf icke skall taga skada, så är det alldeles nödvändigt, att hon icke får veta någonting om, huru hon blef frisk; ni har väl hört, att det är så med alla sympatikurer? Ni för derföre aldrig tala om för någon menniska hvad som brukades, Huru tror ni väl det skulle vara möjligt att skaffa ett sådant medel för andra gårgen, om det förstas verkan blefve fåfäng ? Gud bevare mig sade gumman. Inte visste jag, att det var farligt att tala om det; men hetdie än att den lilla söta fröken skall bli så Isjuk på nytt, skall jag tiga som muren — fastän det blir svårt!, tillade bon saktare.