Aftonbladet – 23 augusti 1841, sida 3

tröttande, monotona, utledsnande enformighet — et land, der ledsnaden redan är valman, valbar, leda mot af underhuset, pär af England och oinskränsk herre öfver de förenade konungarikena. Men det är ej ledsnaden, utan nyfikenheten, son fört mig till Liverpool. Bland alla de engelska va len har denna stadens mest förundrat mig. Hvil ken. stad ( England, tänkte jag, kan väl vara me intresserau, in denna, af en billig tulltariff, af bröd för godt köp och af att se handelsfrihetens väg öpp nad af politiken. Liverpool är rikets andra stad dess befolkning af 300,000 själar är industriös oel rask i sina företag; genom dess ständiga relationei med Förenta Staterna, hafva dess handelsföretag an. tagit den djerfva anda, som lifvar den amerikanske republikens; staden har växt och växer med en exem: pellös hastighet; den traktar efter ingenting mindre än att täfla med London, och dess lyckliga läge kar låta den hoppas framgång; Birmingham ligger på 4 timmars väg derifrån; Manchester på blott 4 tim: mas; för att komma till Dublin behöfver man endas! genomånrga hafsviken, och öfver staden går all rö relse emellan de begge öarna. Allt antyder häl kraft, förkofran, välstånd, rikedom. Staden bar godi utrymme, gatorna äro breda och räta. Många varumagasiner öfverträffa i lux och sortering de förnäm: sta i Paris och London. Ett sådant stort centrum af intressen och handelsrörelse sy:-ss också böra vara medelpunkten för en viss int? ektuel verksambet, en ide-rörelse. Och doek lå er staden, liksom Hull, ett undantag ifrån alla a dra, tvenne Tories representera sig i parlamente ! Jag ville utforska sanna orsaken till ett sådant besynnerligt förhällande, samt lära att känna landet. Detta har temligen lyckats mig; jag har lärt känna de män, som hufvudsakligen haft del i sista valstriderna, m. m. Denna Irlands granne bär, liksom nämnde land, I sitt sköte alla elementer till ett borgerligt krig; samma härd tänder och närer det. Det synes i öfrigt, som om en stor stads materiella form, utseendet af dess byggnader och monumenter, sätta sig i harmoni med den allmänna anda, som råder der. Liverpool stödjer sitt hufvud på en hög kulle och badar sina fötter i hafvet. Der nere utsträcka sig praktfulla dockor, i täta leder fyllda af skepp, hvilkas tusende master tyckas vidröra molnen. På afstånd tror man sig se en ofantlig nål dyna, i hvilken nålarna något oordentligt äro uppsatte. Dessa dockor sträcka sig en half svensk mil och längs med dem kajer och magasiner, der man utfraktar fartygens fraktgods. Der hvimla och träla utan ro eller rast omkring 100,000 arbetare, som hafvet ditlockat. Detta är den undra delen af siaden; men öfverst på berget, vid husmassorna, dvck skiljd ifrån dessa, der, hvarest garmmalstaden uppbör. der all rörelse gör halt och hvarje flod bruti! sig, vet ni väl hvad der finnes? En kyrka tung, massiv, skapad som en Chester-ost, som öfverall har bucklor på sig. Hon lyfter sig öfver den rökregion, som nedsvärtar det undra Liverpool, öfver den sköna strömmen, som genom dalens djup flyter, Ii en stilla och lugn bädd, emellan tvenne skuggrika, i den sig återspeglande strandafsatser. Der nere tll venster det strömmande vattnet; der bredvid folkets hvimlande skaror; ofvanför den allt behberrskande, allt ledande kyrkan. Detta är den materiella bilden af Liverpool, den trogna symbolen al dess politiska och moraliska belägenhet. Det finnes troligen få stora städer — ja till och med få stora sjöstäder, der sederna äro så förderfyade, prostitution så allmän, hjertats och lifvets skamsidor så upprörande, som här; men det finnes på samma gång ingen stad, der prestväldet och genom presterskapet. dettas trogna bundsförvandt, aristokratien utöfvar större inflytelse, än i Liverpool. För att i hast endast meddela ett exempel, som synes karakteristiskt vill jag omtala, hvad jag har under ögonen här i min kammare, då jag skrifver dessa rader. Ett dussin hus stå här bredvid, ett näste för smuts och liderlighet. Män och qvianor vanka deri omkring i det afskyvärdaste druckna tillstånd. Och hvem tror ni dessa hus tillhöra? Jo! en af denna kyrkas presterskop. De uthyras till astadens qvinnorp, ty egaren anser läget passande; och två gånger om året bär ban upp hyrorna, hvilket bevisar, att kle rus icke lefver af altaret allena. Befolkningens beståndsdelar förklarar Liverpools theokratiska lillstånd. Katholiker finnas i stort an tal. Irländarne, som hungren drifvit från deras gröna ö och som här förrätta de arbeten, som Engelsmannen ej vill åtaga sig, utgöra en stor del af arbetsklassen. Dessutom finnes i mängd, utom katholikerne, qväkare, unitarier, dissenters af alla slag. Alla dessa äro radikaler, äfvensom judarne. Tvärt öfver dessa talrika, välmående, i handel, industri och liberala yrken sig rörande klasser af invånare, står den ofördragsamma protestantismen, stats-kyrkans andlige, icke en upplyst och intelligent, utau en om sina privilegier otålig och ängslig korporation, med förställningens mask för anletet och fanatismens hat i barmen. Denna har organiserat alla sina stridskrafter, grundat stora associationer, och fortfar att grunda nya, der för fruar, der för män af viss förmögenhet, der för ungt folk, för arbetare, 0. 8. v. Den delar sin stridsmakt i enkla rotar, för att hafva dem så mycket säkrare i händerna; och den genomtränger allt med sin bittra fiendtlighet, sitt hånande trots emot allt, som ej är biskopligt protestantiskt. Den inverkar på de visst ej fromme Tories genom politiska intressen, på de liberala men religiösa männen genom kultens, och förmår dessa att gilva sina mesta. fill Landidatar hvillaece nalitishka Asatarm då