Aftonbladet – 23 augusti 1841, sida 3

och fällde tårar, började hon gråta med, ty hor var en ganska godsint qvirna. Therese, sade nu den unga flickan, ahar du verkligen mod att denna tid på dygnet följa mig till Rue de Bac? Vägen är jag inte rädd för, mamsell; men har pri betänkt faran ? sade Therese. Gud vakar öfver oss, svarade Pulcherie det hon kysste sitt lilla kors. Kom, Therese hvad jag nu vill göra, gillar Gud helt säkert. Hon kastade nu en kappa öfver sig och gick Therese följde henne machinmässigt, hänförd a någon obekant drift och en oemotståndlig hörsamhet. Då Pulcherie kommit utanför en stol port, klappade hon derpå. Therese darrade men det var af köld. Stig in, sade systern, portvakterskan: hal ni behof af en sjuksköterska? Det är sent, och jag tviflar på att någon af våra systrar så häl dags... . Låt mig få tala vid modren, superiorskan bad Pulcherie.n Min Gud, mamsell! ropade Therese, tänkel ni göra er till nunna! och dervid fasthöll hor henne i klädningen och utbrast i tårar. Min goda Therese,, sade Pulcherie med fast stämma, du finner mellan harpans strängar et! bref till min morbror, som ban ensam har rätt att öppna. IHör du det! Jag skall återse er er dag, gå nu... Porten tillslöts efter Pulchberie. Följande af ton intogs hon i Saint-Vincent de Paules sy strars samfund... I Systerns stämma blef mot slutet allt mer oci 8