Aftonbladet – 21 augusti 1841, sida 2

es vägnar, men hvar och en bör sköta sitt kall.n Som jag härunder betraktade systern, hvars insigte mer än en gång lågat vid denna berätelse, afbröt hon sig sjelf, sägande: Nå min herre, hvarföre ser ni på mig så der, och hvarföre låter ni härfvan falla!l Då vagnen kört fram, for Pulcherie bort så fort som en anständig hyrvagn kan fara, det vill säga: ganska långsamt. Pulcherie hade sagt kusken Sylvestres adress, på gatan Plumet M 1. Det stackars barnet storgret, under det hon ständigt betraktade papperet, som exekutionsbetjenten lemnat henne.n Hvad! sade hon för sig sjelf, det är för mig han gifvit ut dessa penningar: ban bar förmodeligen beröfvat sig sjelf allt! Min Gud! min Gud! Det är för min spetsmantilj. för min sångmästare, för mitt rosenträds-skåp, för mina porselipskoppar! Det kunde 128 aldrig föreställa mig! Jag märkte ingentimr. Fördjupad i min kärlek för en annan, tänkte jag endast på denna kärlek, under det att hvarje ögonblick af mitt lif hordt användas att visa honom min erkänsla och att välsigna honom. Min morbror! min goda morbror! Men jag vill tillstå allt för honom, han skall veta att jag är otacksam, att jag inte förtjenar hans välgerningar, att jag förutan hans samtycke bortgifvit mitt hjerta, Ja, utan att ens hafva rådfrågat honom! Dettaskall bli mitt straffl, Det skall, det bör jag göra, och Om ban blir ond, om han bannar mig, skall jag inte beklaga mig, jag har förtjent det, ty jag älskar riddaren och hans bild förföljer mig ännu i denna