Aftonbladet – 21 augusti 1841, sida 2

tals theater, och jag ville gerna se henne spela. Jag har lofvat kläda henne klockan fyra.n aJa, Therese, det kan du göra; jag skall då sjelf bära dessa penningar till Sylvestre). Den stackars mannen behöfver dem, ty man har fråntagit honom hans plats; han befinner sig derigenom med sina fyra barn försänkt i elände! Det öfriga skall jag skicka till din mor, min goda Pulchrieln cAlltid densamme, sade Therese ; ni tänker på andra förr, än ni tänker på er sjelf.o aGreuze gick. Therese, alldeles utom sig af glädje, tog sin mössa och tackade sin husbonde med en verklig flamländsk hänförelse. Hon var nämligen från Douai, och hade i hela sin lefnad aldrig sett någonting annat, än de groteska andliga processioner, som stundom tågade genom gatorna i hennes fädernestad. cPulcherie blef sålunda epsam. Hon afundades Therese, och hade gerna velat utbyta bondflickans drägt mot de granna kläder, hennes morbroder skänkt henne samma morgon, för att få bivista en representation, hvari den man, hon älskade, skulle uppträda. En häftig ringning på portklockan kom henne att spritta upp ur sina drömmar; hon skyndade till perten, öppnade och såg framför sig en svartklädd man. Hr Greuze? frågade denne. Han är borta, hvad vill ni honom ? Karlen räckte henne en pappersrulle; hon genomögnade den, utan att förstå något deraf, förr än hon kom till en reklamation af en viss herr Fischer, ) Sylvestre, de kongliga barnens ritmästare, bade varit Greuzes förste lärare.