Aftonbladet – 19 augusti 1841, sida 3

lige ledamöter till nya tjenster, att ej tala om den betydliga kostnad för statsverket, som härigenom uppkomme. Under tiden fingo parterna ock säkerligen vida mera skäl, att klaga öfver uppehåll, med målens afgörande, än nu vid LagmansRätt. Det är på dessa grunder, jag för min delfinner betänkligt, att i underd. tillstyrka bifall ull det af Rikets Ständer framställda förslag, så vidt det rörer upphörande af LagmansRätlerna; och enär detta förslag, som måste i sin helhet antagas eller förkastas, hvadan jag ej heller anser mig böra i pröfning af dess serskilda dela ingå, jemväl innefattar afskaffandet af RiddaresyneRätter och KämnersRätter, måste jag ocki underdånigst afstyrka bifall härtill, ehuru jag eljest skulle anse RiddaresyneRätterna väl kunna; borttagas, emot rättighet för HofRätt och Högsta Domstol, att förordna om syn, på sätt för slaget innehåller, samt äfven håller före, att åtminstone i de flesta städer, der folkrummern ej öfverstiger 4 till 3000 personer, KämnersRätterna kunde utan olägenhet indragas. Justitie-Rådet -Grefve Snoilsky: Frågan om Lagmans-Rätternes afskaffande har alltsedan år: 1813 på olika tider varit föremål för vidlyftiga öfverläggningar, ej mindre hos Konungen och uti Dess Högste Domstol, än hos Rikets Stäni der, hvarvid de skäl, som tala för och emot förslaget, blifvit omsorgsfullt framhållna och under, sökta. Då man betraktar förevarande fråga vader dess första utveckling, så finnes, att den förra Lagkommitteen, uti dess till Kongl. Maj:t öfverlemnade underd. betänkande af den 51 Mars 1815, angående förändring af domstolarnes antal och organisation, väl af anförda orsaker hemställt, att Lagmans-Rälterne måtte upphöra, men: tillika ansett, att domstolarne i orterne borde ökas, enär, efter Kommitteens tanka, man icke hade gjort nog, om man sörjt endast för domstolarnes oafbrutna verksamhet, hvarmed ofsågs Härads-Rätternes sammanträde en gång i Vec-. kan eller åtminstone i månaden, utan man borde ock söka förekomma, att ej parter geonm domstolarnes aflägsenhet hindrades i fullföljden af deras rätt; och det var på sådan grund Kommitteen ansåg det tillhöra förslagets fullständighet, att, vid indragning af Lagmans-Rätterne, de flere divisioner, af hvilka Hof-Rätterne nu bestå, borde wflyttas till serskilda orter och erhålla, hvardera efter landskapenz3 folkmängd och vidd, sin afmätta domkrets; hvarefter Kommitteen, så vä! i afseende på Lagmans-Rälternes upphäfvande, som rörande Hof--ätternes utflytt-ning, uti de motiver, hvilka år 4826 åtföljt det nya civillagförslaget, hänfört sig till hvad uti 4815 års betänkande blifvit yttradt och, sedan Kongl. Maj:t till Rikets Ständer vid 4845 års riksdag öfveriemnat omförmälte betänkande, i ändamål alt yttra sig, huruvida Lagkommitteen, vid utarbetandet af lagverket, kunde ställa sitt förslag i beräkning på den at Kommi:teen uppgifna organisation af domstolarne, förklarede Rikets Ständer sig icke vilja vidtaga någon annan åtgärd, än att låta frågan tills vidare hvila; hvarjemte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhöllo, att heia målet måtte till Lagkommilteens bearbetande återiemnas; och skulle det sedermera ankomma på Kongl. Maj:t och kommande Ständers pröfning, alt antaga eller ogilla så väl det fulländade lagverket, som grunderna för detsamma. . pAf hvad sålunda förekommit, har det synts mig vara ovedersägligt, att den kommitt, hvarifrån fråga om Lagmans-Rätternes upphörande först har silt upphof, inseende vigten och nödvändigheten för svenska folket, att rättvisan icke allenast vore skyndsam, utan ock lätt tillgänglig, funnit s:g icke annorledes böra göra framställning om samma indragning, än i oskiljaktigt samband med den om Hof-Rätternes utflyttning i orterne. Om man fullt gillar den förra al dessa ideer, måste man äfven antaga den sednare, enär ej mindre folkets genom sekler befästade vana, än äfven sjelfva billigheten, synes fordra, att allmogen må, utan för stor kostnad och tidspillan, äga tillgång att få första domstols beslut, ofta af en ung och mindre erfaren domare meddeladt, öfversedt och granskadt af en högre rätt, som har sitt säte ej långt aflägset från partens hemvist. Det af Rikets Ständer nu framlemnade förslag, ehuru lånadt från nya Civillagförslaget, afviker dock helt och hållet från detsamma rörande Hof-Rätterne, utan att skäl för en sådan skiljaktighet äro uppgifna. HofRätterne skulle förblifva oförändrade, hvarigenom det af Kommitteen åsyftade systemet blifvit brutet, och den del af Kommitteens förslag, som borde omintetgöra eller åtminstone mildra CE EKENS ERNA RSKR j j I aulan cfar una lactala hart csn corvatt nAth