Aftonbladet – 19 augusti 1841, sida 3

Fan steg upp, kastade bert sin servett och drog ut flera lådor i en vacker lackerad byrå. Deri funnos icke mycket penningar, efter hvad Pu!cherie vid första ögonkastet tyektes sluta till; men ederemot många främmande ordenstecken, bräöstnålar, af juveler vackert infattade, dosor med monarkers porträtter, antika ringar, graverade medaljer, hela den konventionella rikedom, som artisten icke frågat efter, ända till den dag af behof, då han kunde använda den. Med elt slags barnsligt högmod visade han Pulcherie allt detta, och vidare flera bref från markis Marigny, en af den tidens mecenater, löften om boningsrum i Louvren, pensioner och inkomster. Greuze visade henne och lät henne taga uti alla dessa bedrägerier, han, den stackars Greuze, som dog utan begrafning, utan vänner, under det att herr Reynolds såg flera förnäma herrar gå i procession efter sig och Hogarih hvilar under en minnesvård af marmor! Men Gruze var lättrogen, han var god, han var, som ni bör veta, lika stor poöt som målare; det är nog om jag säger er, att hn var obekant med intrigens konst. Pu!cherie b!ef snart husets drottning. Minvet af de olyckliga fjorton dagar, hon tillbragt hos fru Poitevin, skuggade knappt hennes nyvunna sällhet. Hon ägde hos Greuze allt hvad hon kunde örska; mo:brodren förekom hennes minsta önskningar, cch till cch med hennes infal. De bäste lärare anskaffades åt henne; sittande vid sitt klaver en del af dagen, gick hon väl icke ut annat än för att följa sin morbror till Saint-Germain des Pres. Men hvarföre behöfde hon också gå ut? Detta Eldorado, hvari hon lefde, var ju nog för hennelp Hon försjönk icke i drömmar annat än af ledsnad och barnslig tröghet. Det bör likväl erkännas, att ett slags melankolisk aning stundem betog herne, ty hon tyckte sig finna, att hennes morbror hade vissa hemligheter, dem hon råkat komma på spåren. j (Forts. följer.)