Aftonbladet – 18 augusti 1841, sida 2

gurmander höllo tillgodo dermed. En hop unga, hvitklädda flickor, lika 48:de seklets Hamadryader, sådana de föreställdes på theatern af en och annan målare, med puder, snörlif och höga kiackar, var ej det minst lockande för den Parisiska nyfikenheten; man bör likväl erkänna, att dessa flickor icke uppassade några andra än fruntimren och att de ej fingo lemna huset utan fru Poitevins tillåtelse. Den hederlige Hr Poitlevm var en af dessa äkta män. som endast gifva sitt namn åt sina bustrur. Hans fru hade en oinskränkt makt öfver honom. Hon gjorde honom till slaf af hvarje nyck och tvang honom att hvarje afton läsa högt för sig Hofkalendern för att noggrannt känna titeln, namnet och förnamnet på alla de herrar som möjligtvis kunde besöka hennes bad. Efter Muroberts olyckliga död, hade fru Poitevin insett nödvändigheten att gifva en viss glans åt silt hus: peristilen var prydd med statyer och byster och linnet jemte hela badattiraljen var af en utmärkt snygghet och elegans. De unga fruntimmer, som voro instängda i detta flytande fängelse, mottogo fru Poitevin med uttryck af den högsta aktning, Pulchåries bedröfvade uppsyn rörde dem och de täflade om au erbjuda heune sin tjenst. Mamsell må inte tro, att hon skall ha Jedsamt här hos oss, långt derifrån! Här äro vi alla muntra och glada, sade de. Den stackars lilla hvad hon är ledsen! Det är visst någon sömmerska från Pont-Leveque, jag funer det tydligt. oMDet är min systerdotter, afbröt fru Poitevin helt torrt; jag hoppas, mina mamseller, att J bären aktning för min slägting. Dessa ord gjorde siut på frågorna och gissningarna, men derjemte vände de upp och ned på de goda tankarna för Pulcherie, redan började flickorna bli afundsjuka och se snedt på